cämilla

Jag går ofta på och funderar på vad och hur jag ska skriva och uttrycka mig på bloggen. Eller ofta är väl att ta i. Men de finns många ämnen som jag velat ta upp men inte riktigt kommit till skott och ta upp. Men en dag. Då ska jag verkligen skriva alla dessa ämnen som jag har färdig skrivna i huvudet. Jag lovar. De ska inte bara blir bullshit på den här bloggen.

 

bara för dreams can come true, han är så bäst.
(synd att han är min bara min suckers, haha)

Är de något jag saknar i mitt liv just nu är de den här tjejen. Så mycket hon gjort för mig de är sjukt. Utan att ses varje dag bara genom att höra hennes röst, har hon gett mig trygghet, kärlek och omsorg. Jag kommer alltid finnas här för henne om hon behöver mig både i vått och torrt. Nu va de jätte längesen vi sågs. Jätte längesen vi pratades vid ordentligt. Men de kommer. Hon har alltid en plats i mitt hjärta hur lång tid de än kommer gå innan vi ses, är platsen ändå hennes. En dag kommer vi att ses jag vet de. Måste bara få våra vägar att korsas. Mina betyder mycket mer för mig än hon vet. Jag tänker på henne ofta.

Idag har jag varit så duktig. Gick upp klockan 8 för att övningsköra ner till Långsand och stänga mormor&morfars sommarstuga. Sprungit lite eller rättare sagt 5 km. Först tänkte jag ta milen men nu i efterhand är jag riktigt nöjd med mitt val. Jag hade dött. Konditionen är inte på topp om man säger så. Men de va värt de. Jag ångrar mig inte alls nu. Eller kanske ibland. Men nej mesta dels inte. Plus att jag har spelat match. Dog av trötthet och resultatet var ett skämt. Men va gör de? De va i alla fall roligt. Jätteroligt. De har varit en rolig söndag, full fart medvetslös.

Nu har jag känslan i kroppen som jag älskar så samtidigt som jag hatar den. TRÄNINGSVÄRK kallas känslan. De är verkligen en sån känsla som man kan älska att känna men samtidigt kan de göra så ont så man hatar den. Fast hur mycket jag än hatar den så älskar jag den ännu mer. När man har så ont när man sätter sig ner så man bara kan skratta. De finns inget bättre än att känna de i hela kroppen att man tränat ordentligt. Men nu är de nästan jobbigt. Jag är så tung i benen efter all träning som kom helt plötsligt. Kroppen har inte riktigt hunnit ställa om sig från ingen träningen överhuvudtaget på en månad. Knappt ens gått. Till att träna handboll 3 gånger i veckan + gympa + korpfotbollsmatchen. Men de är värt de, helt klart. Jag blir så glad av att träna. De låter konstigt men jag blir lycklig. Men nu när konditionen känns i botten känns de jobbigt. Men den ska byggas upp. Jag lovar er. Snart är jag tillbaka FIT FOR FIGHT!. Den 7 oktober spelar vi vår första seriematch i juniorserien. Ingen om när eller vart men de är långt kvar. Hoppas jag känner att jag klarar av att vara med, för jag är taggad till tusen på att spela handboll.

De har by the way hänt en tragisk sak också. Mycket tragisk. Mitt liv har dött. Eller min mobil har. Jag tappade den igår när jag och Simon var ute och gick. Den låg i de blöta gräset tills vi hitta den på tillbakavägen. Tror ni inte den har blivit fuktskadad. Jojomensan. Den ligger här hemma på en handduk jag bara hoppas den återuppstår snart. Annars blir jag riktigt ledsen. Men de är lite kul att ha Måns-mobilen. Jag blir lite glad av alla minnen jag har med den. jag blir faktiskt helt mega glad av den. Massa roliga bilder och sms som finns på den min f.d ALLRA BÄSTA vän som jag aldrig kommer göra mig av med. De är vi två i vått och torrt.

Måns-mobilen in my heart!

Jag fick världens gladaste nyhet påvägen hem från Simon idag. Den här dagen har varit så bra, verkligen. Och den slutar bra också skulle jag tro. Ska snart i väg och träna. Men nu till den GODA nyheten. Ingrid och hennes far har också bokat resa till Italiens alper v. 7. Jag är så glad! De kommer bli så kul. En favorit i repris fast bättre. Nu längtas de mycket till vecka 7. Snowboard, snö och Ingrid. Who can stop us now?

Visst kan teman på klassfoton va roliga. Men vårat blev verkligen skit dåligt. Inte alls som vi tänkt oss. Vi såg inte flintskalliga ut. De ser ut som vi har badmössor. Snyggt eller nej. Men men de va en ball grej. Nu vet alla va de inte ska göra. Alla kommer bara tycka vi är riktigt fula. Men vad gör de? De är värt de. Kort kommer när jag fått korten.

Sofies körkort höjde hela helgen. Bara för hon är bäst. I helgen har de i alla fall varit JSM, junior SM i handboll för alla er ovetande. Vi fick den stora äran (?) att åka till Storfors i Värmland. 7 långa mil, för långa, från Karlstad. Vi va långt uppe i skogen de fanns typ en gata och en grill, Storforsgrillen. I gruppen fanns Storfors, Skövde & Västerås. Ingen direkt enkel uppgift men inte heller omöjlig. Fast med ett lag bestående av 8 utespelare och två målvakter såg de ganska mörkt ut. Stort tack till de två 91:orna som räddade oss. Vi spelade inte dåligt men vi glänste inte heller. Påväg hem hade vi två förlorade och en vunnen match med oss i bagaget. De viktigaste var att vi hade roligt i helgen i alla fall. en viktig sak att poängtera är att jag stod som Ass. tränare. Lite status. jag blev så glad av det. jag var itne helt mobbad och utanför laget. Jag var en riktigt grym Ass.tränare/röv tränare de är jag som ska göra tjejerna redo för beach 2008 har vi sagt. Vi får väl se, haha. TACK ALLA LAGKAMRATER för i helgen!

Bilder från Annicas kära kamera.

Hur kan ett helt år regna bort? Helt sjukt konstigt och tragiskt. Förut kunde jag tycka de var mysigt med regn. Men nu? Helt serriöst. De regnar verkligen alltid. Var är världen påväg? Kan vi inte skärpa oss? Vill vi gå runt i en värld som är helt grå? Vi måste börja bry oss på riktigt om miljön. Växthuseffekten är här för att stanna om vi inte gör något. Igår var jag på modevisning på Världskulturmuséet (ja va på muséem, grattis ) för rättvise och eko-kläder. Vilken besvikelse de var. Jag var ändå peppad. Men de var verkligen en flopp. De hade verkligen kunnat bli något att spinna vidare på. Men jag såg i och för sig inte utställningen. De är kanske värt att gå dit och titta, alla är ju värda en andra chans. Kläder som är miljö vänliga skulle kunna bli en hit. Fast när de visar i princip fula gina tricot/ vera moda- kläder tappar man suget lite. Okej inget emot dessa affärer (eller jo lite kanske.. ) Men om jag velat se sånna kläder hade jag lika gärna kunnat gå ut på stan och titta. Överallt finns verkligen dessa kläder. Tråkigt men sant. De går nästan inte längre att inte vara en i mängden. Eller jo kanske. Försöka går ju alltid.

Jag har en sån skön känsla i kroppen just nu. Eller speciell kanske är bättre förklaring. Inte vet jag . Den finns inom mig och jag har aldrig kännt så innan. Jag är lycklig, jätte lycklig samtidigt som jag känner mig ledsen. För ingen därute förstår hur mycket de betyder för mig. Jag behöver er alla. Ni hjälper mig. Dag ut och dag in. Alltid i tanken. Att kämpa ensam är aldrig roligt. Men jag vet att jag inte behöver de. Jag behöver inte gå i alla uppförsbackar själv. Ni finns där. Jag behöver inte dra mig upp ur alla djupa hål själv. Ni finns där. Jag behöver inte va rädd för att drukna. Ni finns där. Jag behöver aldrig vara rädd för ensamhet. Ni finns där. Jag litar på er. En dag ska jag tacka er. Ta åt er allesammans. För ni hjälper mig mer än ni förstår och en dag ska ni gottgöras. Jag vet vad lycka är tackvare er. Ni är bäst, bäst, bäst!

Får ha ett Grattis-inlägg till Axel också. GRATTIS AXEL på 18-års dagen! Nu är du också en av oss andra, wooopie. Fatta att vi känt varandra i 2 år nu. Känns som vi började gymnasiet igår eller nått. Grattis i alla fall och hoppas din dag har fallit dig i smaken.

Milla&Anna söta som få, på mamma och pappas bröllop. Kärleken som inte varade till döden skiljde dem åt.

Nu när jag släktforskar har jag tänkt på hur tragiskt de är egentligen. Letar fakta om massa döda släktningar som jag aldrig fått träffa. Fast mest av allt känns de jobbigt att skriva fakta om farfar. Han har jag ändå träffat många gånger innan han dog. Därför tänkte jag tillägna de här inlägget till honom.

Farfar (Kjell Hall) föddes 1928 i Åmål och dog i Åmål år 2000. Jag var 10 år gammal och jag minns de som igår. De var så otippat alltihopa. Han var den som var pigg och alltid lekte med mig och min lillebror. Vi hade så kul jämnt. Vi busade, spelade fotboll, bakade, badade m.m. Han orkade allt. De va han som sprang ifatt och brottade ner oss. Han som skrek jippi när glassbilen hördes komma. Men en dag, en helt vanlig dag ringde telefonen. Farfar hade fått hjärtattack. Jag minns de som igår. Jag målade en teckning till honom som pappa tog med när han åkte upp. Allt va tydligen lugnt med honom, sades de. Men dagen efter när lillebror och jag satt och kollade på film. Tror vi såg på Fem myror är fler än fyra elefanter ringde telefonen igen. Vi hörde att mamma gick iväg med telefonen och sänkte rösten. Hon kom tillbaka gråtandes. Vi förstod va som skulle sägas. Men de gick inte. Farfar kunde inte vara borta. Nej, nej, nej. han var inte död. De gick inte att förstå. Inte förän vi åkte upp till Åmål för begravningen. Vi åkte upp till farmor&farfar men där fanns bara farmor. De va konstigt. De är fortfarande lite konstigt. Jag tänker att han borde vara där. Jag önskar han hade fått träffa mina små kusiner nu när de växter upp. Han hade älskat dem, lika mycket som han älskade mig och min lillebror. Han älskade barn. Men ibland är livet inte rättvist och lyckligt. Ibland är döden en verklighet man måste acceptera. Hemskt men sant. Man ska inte vara rädd för döden. De är något som bara måste finnas. Men jag hade velat kunna träffa farfar nu. Bara kunna säga hej. Men jag vet att han skyddar mig. Han finns där och vakar över mig både dag och natt. Tack för de farfar. Du är världens bästa! ♥ 

Idag var vi på Röhsska museet. De är verkligen underskattat att gå på museeum. Vadå liksom? Varför passar man inte på när de är gratis. Jag har i alla fall bestämt mig för att besöka museeum oftare, de är mysigt. Hoppas jag en dag finner en museeumvän som kan följa med mig en regnig dag. Jag har redan hittat Karin som ska gå med till Röhsska. Vi trivdes där. De var en jättetrevlig gubbe i "shopen" som berättade massa intressanta saker. mer kultur åt folket.

Tänk när de va så väl att man kunde sitta ute i mammas "cooola" golfskärm och plugga. Jag vill vara brun och fresch nu, nu, nu.

Den kvällen var rolig (även om de inte ser ut så på kortet). Jag önskar jag bara kunde slappna av. Jag önskar jag hade sommarlovet framför mig. Inte för att de är sommar utan för att jag önskar jag tagit vara på lovet bättre och gjort massa saker som jag inte hinner nu. Varför är jag så jävla upptagen hela tiden. Haha de låter som om jag vore populär och inte vill vara de. Men nej nej. Jag är bara uppbokad hela tiden. När ska jag hinna vara SPONTAN?

Jag kanske borde söka plugghjälp. För jag suger på de. Jag är så jävla dålig på att plugga just nu. Snälla någon ge mig motivation, SNÄLLA. Jag har endel att göra om man säger så.

De är söndag och de är segt. Jag borde verkligen plugga men gör jag de? Nej. Suck.

Fredag igen äntligen. Jag önskar de kunde vara helg hela veckan om så himla mycket skönare. Fredagar är verkligen en hatdag i skolan. Vi har liksom matte, svenska och historia. Inte så roligt om man säger så. Men den här fredagen va faktiskt helt okej. Matten va trevlig, svenskan va riktigt rolig tack vare Axels felsägning på röst och bröst under diktläsandet. "Då vet vi vad du tänker på.." haha. Sen fick jag också en väldigt fin 18 års present av Ingrid. Snyggaste sjalen ja tack liksom. De är tur att hon vet vad som är snyggt den unga damen. Tjejen med koll ska jag kalla henne eller kanske Snygg-Ingrid, jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Stort tack ska sötisen ha i alla fall. Nu ska jag sova så jag blir snygg och fresch till imon. Jag har nämligen riktigt ont i magen, suck suck suck. By the way har jag tränat handboll idag, massa boll har jag kastat. Yey!

Vi va små (eller gick i åttan kanske..) och vi hade roligt. Konfirmationen va ändå underskattad. Vi hade kul tillsammans vi fyra. Vi gjorde de till en ball grej om man ska uttrycka sig som Kak-e.

Because of you
I never stray too far from the sidewalk
Because of you
I learned to play on the safe side
So I don't get hurt
Because of you
I find it hard to trust
Not only me, but everyone around me
Because of you
I am afraid

Den här är så full av minnen. Jag älskade denna låten och kommer alltid göra.

Idag slutade vi halv tolv som vanligt. Jag älskar torsdagar, mellan tio och halv tolv. Underbart lagom. Sen fick vår dokumentärfilms grupp jobba lite efter bara för stor del av vår grupp skolka i måndags. Jag hade en tid bestämd idag och de va att Andrea slutade skolan klockan halv fyra. Så tills dess var jag fri som en fågel. jag och Kak-e i min klass bestämde oss för att vara effektiva och stanna i skolan för att plugga innan vi drog in till stan. Blev de nått plugg? NEJ. Vi la oss i soffan och Simon hälsa på oss, thank you dear. Men eftersom Kak-e inte är som alla andra så låg vi inte bara still och softade i soffan, nejnej. Utan hon började kleta Nivea kräm i ansiktet på mig och kriget var igång. Vi såg nog inte allt för söta ut efteråt, fulla med kräm över hela oss. Om jag inte missminner mig så borde Kak-e fortfarande gå runt me flötigt hår, mohaha. De va i alla fall roligt och de är verkligen bara hon och jag som skulle kunna göra något sånt i skolan. Vi tog Grön in till stan där jag hittade en del trevliga saker dock inte de jag verkligen letade efter. Jag vill har ett blått nagellack, kornblått typ. De va tyvärr slut över allt men men. Jag köpte ett ljus rosa och ett orange istället, de duger så länge. En mössa, ett par solglas ögon och ett vitt linne fick också finna ett nytt hem i mitt rum. De va trevligt. Andrea sa hej och sällskapet var trevligt som vanligt. Andrea är så skön. Second hand och Mc donalds oja säger vi bara, haha. Annars har jag pluggat en del idag eller pluggat och pluggat. Jag orkar inte de jag är lat. Suck. Nu ska jag sitta här och vänta på ett viktigt svar från en viktig sak. Ta åt dig och hör av dig så snart du kan.

Idag är de en månad sen. De går långsamt snabbt framåt. Snart är jag aldrig ångerfull mer.

Mamma ska ha sjukt mycket cred för den här sista månaden. Mycket jobb för min skull. Jag hade aldrig klarat de själv. Bästa mamman ever måste jag nog utnämna henne till, utan några undantag. Ledsen alla mammor men hon är bäst. Hon ska ha cred för hela mitt liv. Utan henne hade jag inte funnits, praktiskt taget nej. Min mamma är så himla bäst.

Mormor&morfar ♥ sötast i världen.

Mumma, träning kan verkligen göra en på gott riktigt gott humör. Svett, svett och svett. Svettpärlorna rinner nerför kinden och du är så trött så du bara vill spy. Kämpa då. Bara gör de så kommer allt kännas så jävla bra. Längtan till riktig träning är stor, men de här duger. Kände på en boll för första gången idag sedan Havets cup i Lysekil för precis exakt en månads sen. Glädje må jag säga. De går långsamt framåt. Långsamt men ändå framåt. De ända jag kan göra är och tänka positivt och jag försöker verkligen. Verkligen. Men man kan inte lyckas jämnt, men jag är nöjd i alla fall. Jag ångrar ingenting.

Nu eller tja för några dagar sedan tog de slut. Nu är de verkligen slut på riktigt. Jag känner mig nästan lite tom. Jag som är ett Harry fan vet inte riktigt vad jag ska göra nu när jag inte kan vänta på en ny bok. Eller jag väntar på att den sista ska komma på svenska så jag kan läsa den också. Men annars.. De blir väl bara att läsa dem om och om igen. Jag älskar Harry Potter ♥ (de finns dock tyvärr inga bra ursäkter till att de tog så lång tid att avsluta den)

Jag blir så glad av den här bilden. Både för att vi är i alperna i Italien och för att de var så jag träffade Ingrid. Mycket glädje på ett och samma ställe. Snö, sol, familj och vänner på ett ställe. Nyfunnen vän desutom. Sjukt kul att vi fortfarande håller kontakten och nu till och med går på samma skola nu. Vänskapen är starkare än någonsin. Jag gillar stark den tjejen som ni säkert har förstått om ni läst innan på min blogg. Sagan om Milla&Ingrid tog sin början där (som ingrid uttryckte sig) och förhoppningsvis kommer den inte till slutet på väldigt länge. Nu är de i alla fall ett väldigt spännande kapitel i sagan. Eller mest spännande för de handlar om Ingrid kanske. Jag vill veta hur kapitlet ska sluta NU!

De bleven bra födelsedag i söndags. Fick massa bra saker. De är bra att fylla år. Fast jag fick en del saker i lördags också. De är en liten nackdel/fördel beronde på hur man ser de med skilda föräldrar. Man får fira sin födelsedag två gånger. Så jag har haft en födelsedagshelg med massa massa tårta. Tårta är sjukt gott och jag är tjockis och nöjd.

Lätt värd att ligga på min blogg. Inte för att jag går på Polhem men ändå. De här är Malin i Alles klass. Hon är en Pussssssy sägs de, haha.

De här är jävligt coolt, jag är fett avundsjuk. Men den som gjort de kan dock inte ha mycket till liv.

Jaaaa nu funkar de! Tack lillebror för du är så himla SMART!

Håkan Hellström på Liseberg igår. Jag hoppas de blir en tradition. Inte va de den bästa konserten han gjort men inte heller den sämsta. Håkan kommer alltid att vara Håkan. Honom jag vill se sådär en gång om året för att kunna minnas allting som hände under åren jag lyssnade på honom. Inte för att jag lyssnar på honom längre, för den tiden är passerad.  Men han kan verkligen få en att känna saker. Kanske skriver han lätt musik men alla hans låtar är i alla fall skrivna med hjärtat. De är så skönt. De va en skön kväll igår. Okej jag stod långt  bak men ändå. Jag kunde höra bra. Jag får helt enkelt skylla mig själv. Jag har valt de själv de här. Men igår va de ganska jobbigt faktiskt. Jag håller verkligen med GP att de sämsta var folk som gick fram&tillbaka. Seriöst gick de inte en ända låt utan att folk försökte knö sig framåt. Så helt koncentrarad kunde jag inte vara. Menmen that's life. De va helt enkelt inte meningen att de skulle vara den bästa konserten igår. De jag saknade mest var låten Nu kan du få mig så lätt de va lite konstigt att han inte avsluta me den.. De har han liksom alltid gjort. En annan sak som var tragisk. Jag skulle precis när de börja typ försöka knö mig fram till Alle och co medans Simon väntade på Jari. Mitt när jag står där ensam i folkhavet helt förtvilad utan att komma varken bakåt eller framåt då kommer en av mina favorit låtar. Ramlar börjar spelas och jag grips av en aning panik. Där står jag ensam och hoppar till av glädje samtidigt som jag blir ledsen över att behöva vara så glad själv. Men med glädjetårar i ögonen stannar jag upp och bara lyssnar. Håkan ska ha en eloge för att han är så himla söt. Nästa gång jag ser honom så hoppas jag ja slipper tänka så mycket på annat o bara känna de magiska från förr. Håkan på Liseberg i början av september är från och med 2005 en tradition.

Visste ni att tandpetare är människans bästa vän? De sa i alla fall min tandläkare. Fast jag vet inte om jag ska tro på det. Kanske, kanske stämmer de you'll never know.

Jag är så himla glad att jag har många älskvärda vänner. Utan dem hade livet varit fett ovärt att leva.

Bara för de är högmidja och humör som gäller. De va en mysig middag hos Petra long time ago, hoppas vi gör om de snart. Vänner är de bästa som finns i alla väder. Men de här var en perfekt kväll med mysig solnedgång och hela köret. (och även magknip som förstörde stor del men alla kan inte va på topp jämt) De var i alla fall en strålande kock som stod för maten och vilken grillmästare vi hade. Petra och Lena ska ha stor eloge. Tack.

Bara för jag Ä L S K A R sjalar och nu är snart hösten och vintern här så de passar perfekt. Jag har nämligen varit uppe hos mormor&morfar idag efter skolan och fikat. Mysigt. De va längesen (allt för länge sedan). Jag fick goda mackor och bullar medans jag pratade om saker mellan himmel och jord med mormor. I alla fall de bästa med att jag gick upp var att mormor gav mig tre underbara sjalar (stora och färgfulla) och en söt höstfärgad halsduk. Kan de bli bättre? Mormor är verkligen en trollkar. Varje gång jag kommit till henne och frågat om hon har något som jag vill ha så har hon de. I alla fall nästan alla fall. När jag frågade om hon hade gamla jeans tog hon fram en gammal kartong med mammas gamla jeans. När jag frågade henne om vantar så tog hon fram precis sånna jag ville ha. Samma sak gällde för raggsockar m.m. I hennes gaderob/ källare finns allt man kan önska sig som klädälskare. Bästa stället på jorden innan mormor&morfar flyttade var lätt deras hobbyrum. Gamla kläder från alla olika årtionde. 40- talet, 50-talet, 60 talet, 70-talet, 80- talet, you name it. Jag älskar min mormor.
Sen har jag också varit på handbollsmöte idag. jag är så peppad på att få spela igen, shit asså. Idag på föräldramötet var de ritkigt trevligt. Kanske blir de här året inte en flopp ändå. Allt beror nog på inställningen. Jag ska verkligen ge alla en chans. Hoppas inte läkaren inte säger något annat på måndag än "varsegod och spring". 
Nu ska jag iväg och mysa med mina älskade nya favoritsjalar ♥

  
  

Jag gillar bäst de två understa. Så snygga och sköna. Jag är helt kär i dem båda två. Jag är verkligen världens sjalmänniska. De är inte många gånger per år man ser mig utan sjal. Inte ens på sommaren. Sjalar är kärlek ♥ 

På fredag ska jag klippa mig och färga håret. Underbart. Håret är nu långt, slitet, har en äcklig utväxt och skiftar i gult ibland. Så de ska bli skönt att klippa lite i det. Fast jag ska inte klippa så mycket mest topparna. Jag har liksom inte haft långt hår så himla länge. Bättre spara ett tag nu och klippa sen i den fallen. Tror också att de skulle kännas bättre med lite mörkare hår nu till hösten. Inte brunt eller så utan bara naturligt blond typ. Nått måste i alla fall göras. För nu är de inte roligt att gå runt i utsläppt hår. Men snart så kanske ni ser mig på en spårvagn nånstans, med utsläppt hår.. Måtte de bli bra snälla, jag ber S N Ä L L A!

Jag gillar rosa eller tja i alla fall ibland. Igår va en sån dag. De är en härlig färg och tröjan jag hittade i mammas gaderob va fantastisk skön. Kommer användas mycket under den mysigt kalla vintern. Tummen upp för den helt enkelt. By the way (typ mitt favorit uttryck eller vad?) så när jag tänker på rosa får jag en känsla av att jag har läst något jätte löjligt. Okej visst de är jättedumt med könsdiskriminering. Men jag läste en jätte töntig sak (enligt mig) att vi borde ta bort färgerna rosa och blå, för vi kommer in i olikstänket mellan killar och tjejer för tidigt tack vara dem. Så enligt den som skrev tyckte att om vi tog bort färgerna så kunde vi börja om på nytt. För enligt henne/han (?) var de färgernas fel att vi könsdiskriminerar. Okej att många kopplar rosa till tjejer och killar till blått. Men inte ska vi väl behöva ta bort något för att kunna ändra vår syn? Konstigt va färger kan säga ändå. Färger kan berätta både bra och dåliga saker, glada och ledsna känslor och massa, massa mer. Färger är underbart helt enkelt. Med färger kan man verkligen visa en känsla eller tanke. Så coolt. Läste nått jävligt konstigt igår eller idag också i tidningen påtal om könsdiskriminering. Jag läste att vi inte kommer få lika löner för killar och tjejer förän år 2040, va är de liksom? När vi vet att skillnaden mellan våra löner är stora (de kan skilja runt 4600 kronor i månaden har jag för mig att jag läste). De är ändå jävligt mycket pengar, de 55200 kronor om året bara pågrund av vilket kön man blir födda med. Sjukt ändå. Jag hoppas att de ändras mycket tidigare än innan 2040, fattar liksom inte vad problemet är. De är väl bara att komma till handling och inte vara så trångsynt? Med de orden sätter jag nu punkt.

Ingrid är bästa 91:an helt klart!

Alle hade rätt, hon ÄR söt på denna bilden. Hela och Halvan de är vi de.

Jonna jag saknar dig. Så skönt att höra din röst i telefonen ibland. Höra att du lever där uppe far, far away. Men nästa helg ses vi i alla fall. En helg är bättre än inget. MILLAHJÄRTAJONNA!

Jag har en Håkan Hellström vecka, long time ago. Han kan vara så rätt ibland. bara mitt i prick helt enkelt.

Jag önskar jag vore plugghäst. Varför kan inte jag vara den personen i klassen som alltid har gjort läxan och har koll på allt? Jag fattar inte. De funkar bara inte för mig. Förra veckan tappade jag bort 3 viktiga papper, första veckan liksom. Slarvemaja kan jag kallas. Men igår tog jag tag i mitt liv och fixade ihop en pärm till skolan. Så nu ligger den där i skåpet och värmer mina förvirrade papper, de känns bra. Kanske kan jag få ordning på mitt liv nu till sista året. De 9:e första åren var jag ändå tjejen med koll, för de mesta i alla fall.. Men nu de två senaste åren har de varit k a t a s t r o f. Men jag har tagit nya tag. Ny pärm och idag har jag till och med gjort dagens designläxa. Hoppas alla målar ett kors i taket för min skull nu.

My beloved. Sköna och snygga, ett par riktiga pärlor.