cämilla

Snart tänkte jag lägga in lite bilder här nere från kullavik. Så alla som inte vet hur de ser ut kan få en bild. Men just nu hittar jag tyvärr inte USB kabeln men soon i promies. Nu är jag här nere i alla fall och de är så skönt på någotvis (fast ändå jobbigt). Men som igår va så himla mysigt. Pappa hämta mig och jocke vid ett tiden så åkte vi på lite ärenden. Sen va vi här nere. Jocke och jag hoppade studsmatta, solade, badade, spelade badminton och spelade tennis. Yeah vi har nyckeln till en tennisbana som vi får spela på så mycket vi vill. Sånt gillar vi. Fast de är så irriterande och veta att man har varit bättre och de inte sitter sådär i ryggraden längre. Men nånstans finns de ju så jag tänkte leta reda på det. För jag saknar tennisen faktiskt. Om vi ska tillbaka till igår så käka (älskar ordet käka så otroligt fult) vi pizza på kvällen och sen cyklade alla sex ner till Säro golfklubb där vi åt kladdkaka och lyssna på en snubbe som sjöng gamla godingar. Mysig dag. En Beck film senare låg jag deckad i min säng. En bra dag helt enkelt.

De här va tider. Var tog de fina vädret vägen som fanns ibörjan av sommaren? Och vart tog killen på bilden vägen.. Kom hem från danmark I miss you, much ♥

Jag gillar oss smurfar.

Longboard for life.
Hanna&Millas peace out tröjor e snyggast i stan.

Lugn musik kan verkligen göra underverk. Nu sitter jag här i mörkret, ganska tidigt hemkommen från Jonnas middag. Trevligt absolut, men inte konstigt eftersom de va massa trevliga människor. De är verkligen skönt att bara sitta här lyssna och låta tankarna flyga iväg, far, far away. De flyger mest runt överallt och ingenstans. De finns så mycket otroligt runt omkring mig nuförtiden. Tankar som jag inte trodde skulle finnas finns plötsligt. Va liksom? Varför när kom detta vad hände där. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill verkligen inte. Snälla. Fast de finns mycket glädje och lycka i mitt liv också. Självklart. I can be high up in the sky, high. Men nej fan ta dessa tankar som finns där. Eller känslor kanske de ska kallas. De förvärrar de hela en massa. Suck. De måste lösa sig, snälla. En dag nånstans nångång kommer de bli bra. Jag vet de. Jag ger de lite tid. 

Måste påpeka innan jag drar in i duschen att Johanna är bäst! Hon vann 2500 fucking kronor idag! Enäggstvillingarna Adolfsson ägde ordjakten^^

Nu har jag vandrat runt i bloggens stora värld och kikat in hos många trevliga människor. Jag märkte att jag saknar något. Ett riktigt långt inlägg. Nu för tiden skriver jag bara korta snabba inlägg. Varför egentligen? Jag gillar ändå att skriva. De har jag alltid gjort, eller har jag verkligen det? När kom den känslan. Okej jag har alltid skrivit dagbok eller ett längre tag i alla fall. Men förr var jag verkligen inte bra på att skriva, jag kunde inte få något flyt i min text. Eller jag vet inte riktigt var problemet låg. Nu känns det i alla fall lättare och de gör de mycket roligare också. jag önskar jag hade haft kreativiteten och orken att skriva en bok. De hade varit så fresch. Bah kunna säga de här är min bok, jag har skrivit den alldeles själv. Alla orden är mina och äkta. Vilken känsla. Så fucking skön. Kunna visa upp sig i en bok, så naket men ändå så skymande. Jag vet inte vad boken skulle handla om riktigt, men ändå. De hade varit en cool grej. Inte att skriva värsta fantasy boken som Harry Potter kanske, även om de är världens bästa bok. Men att bygga upp en helt ny värld. Jo kanske hade de varit härligt. Ha en ny och egen värld att försvinna till. En värld där allt kan hända och de är bara jag som kanske bestämma vad som komma skall. Fast kanske skulle vilja skriva mer reality på något sätt. Typ skriva om någon som liknar än själv. Eller så man kan ha sig själv som inspirations källa. Blir man för utblottad då kanske? Nu blir de nog inte så att jag skriver en bok. Men de hade varit coolt. Jag har ju nästan skrivit en bok. Min dagbok. Den är snygg, full av skit och den är min. Min egna. Mina egna tankar, känslor, åsikter och drömmar. Den är helt fucking underbar den boken. Bästa boken i hela världen. De finns ingen bättre vän än den. Inget som får mig att känna mig så skönt tom som när jag skrivit i den. Jag behöver aldrig känna mig jobbig inför den. De är så otroligt skönt. Vänner är de bästa som finns såklart. Utan dem vore jag ingenting. INGENTING hör ni de!? Jag älskar er allihop på ett eller annat sätt, de finns inget bättre.

Den här sommaren känns så konstig. Så långt borta på något sätt. Jag har liksom inte alls haft över 7 veckors sommarlov. Nej. Om något ger än ångest är de att säga att de här var mitt sista sommarlov och jag har inte gjort någonting alls. Inget alls. Hela lovet har ju regnat botr och gjort än taggad till NOLL att göra något alls. Fast jag kan ändå inte säga att jag inte har gillat den här sommaren. Okej mer sol hade inte varit fel såklart. Men vad som hänt och vad jag gjort har ändå varit kul. De är faktiskt inte över än. De är LÅNGT kvar, faktiskt.