cämilla

Mamma ska ha sjukt mycket cred för den här sista månaden. Mycket jobb för min skull. Jag hade aldrig klarat de själv. Bästa mamman ever måste jag nog utnämna henne till, utan några undantag. Ledsen alla mammor men hon är bäst. Hon ska ha cred för hela mitt liv. Utan henne hade jag inte funnits, praktiskt taget nej. Min mamma är så himla bäst.

Mormor&morfar ♥ sötast i världen.

Mumma, träning kan verkligen göra en på gott riktigt gott humör. Svett, svett och svett. Svettpärlorna rinner nerför kinden och du är så trött så du bara vill spy. Kämpa då. Bara gör de så kommer allt kännas så jävla bra. Längtan till riktig träning är stor, men de här duger. Kände på en boll för första gången idag sedan Havets cup i Lysekil för precis exakt en månads sen. Glädje må jag säga. De går långsamt framåt. Långsamt men ändå framåt. De ända jag kan göra är och tänka positivt och jag försöker verkligen. Verkligen. Men man kan inte lyckas jämnt, men jag är nöjd i alla fall. Jag ångrar ingenting.

Nu eller tja för några dagar sedan tog de slut. Nu är de verkligen slut på riktigt. Jag känner mig nästan lite tom. Jag som är ett Harry fan vet inte riktigt vad jag ska göra nu när jag inte kan vänta på en ny bok. Eller jag väntar på att den sista ska komma på svenska så jag kan läsa den också. Men annars.. De blir väl bara att läsa dem om och om igen. Jag älskar Harry Potter ♥ (de finns dock tyvärr inga bra ursäkter till att de tog så lång tid att avsluta den)

Jag blir så glad av den här bilden. Både för att vi är i alperna i Italien och för att de var så jag träffade Ingrid. Mycket glädje på ett och samma ställe. Snö, sol, familj och vänner på ett ställe. Nyfunnen vän desutom. Sjukt kul att vi fortfarande håller kontakten och nu till och med går på samma skola nu. Vänskapen är starkare än någonsin. Jag gillar stark den tjejen som ni säkert har förstått om ni läst innan på min blogg. Sagan om Milla&Ingrid tog sin början där (som ingrid uttryckte sig) och förhoppningsvis kommer den inte till slutet på väldigt länge. Nu är de i alla fall ett väldigt spännande kapitel i sagan. Eller mest spännande för de handlar om Ingrid kanske. Jag vill veta hur kapitlet ska sluta NU!

De bleven bra födelsedag i söndags. Fick massa bra saker. De är bra att fylla år. Fast jag fick en del saker i lördags också. De är en liten nackdel/fördel beronde på hur man ser de med skilda föräldrar. Man får fira sin födelsedag två gånger. Så jag har haft en födelsedagshelg med massa massa tårta. Tårta är sjukt gott och jag är tjockis och nöjd.

Lätt värd att ligga på min blogg. Inte för att jag går på Polhem men ändå. De här är Malin i Alles klass. Hon är en Pussssssy sägs de, haha.

De här är jävligt coolt, jag är fett avundsjuk. Men den som gjort de kan dock inte ha mycket till liv.

Jaaaa nu funkar de! Tack lillebror för du är så himla SMART!

Håkan Hellström på Liseberg igår. Jag hoppas de blir en tradition. Inte va de den bästa konserten han gjort men inte heller den sämsta. Håkan kommer alltid att vara Håkan. Honom jag vill se sådär en gång om året för att kunna minnas allting som hände under åren jag lyssnade på honom. Inte för att jag lyssnar på honom längre, för den tiden är passerad.  Men han kan verkligen få en att känna saker. Kanske skriver han lätt musik men alla hans låtar är i alla fall skrivna med hjärtat. De är så skönt. De va en skön kväll igår. Okej jag stod långt  bak men ändå. Jag kunde höra bra. Jag får helt enkelt skylla mig själv. Jag har valt de själv de här. Men igår va de ganska jobbigt faktiskt. Jag håller verkligen med GP att de sämsta var folk som gick fram&tillbaka. Seriöst gick de inte en ända låt utan att folk försökte knö sig framåt. Så helt koncentrarad kunde jag inte vara. Menmen that's life. De va helt enkelt inte meningen att de skulle vara den bästa konserten igår. De jag saknade mest var låten Nu kan du få mig så lätt de va lite konstigt att han inte avsluta me den.. De har han liksom alltid gjort. En annan sak som var tragisk. Jag skulle precis när de börja typ försöka knö mig fram till Alle och co medans Simon väntade på Jari. Mitt när jag står där ensam i folkhavet helt förtvilad utan att komma varken bakåt eller framåt då kommer en av mina favorit låtar. Ramlar börjar spelas och jag grips av en aning panik. Där står jag ensam och hoppar till av glädje samtidigt som jag blir ledsen över att behöva vara så glad själv. Men med glädjetårar i ögonen stannar jag upp och bara lyssnar. Håkan ska ha en eloge för att han är så himla söt. Nästa gång jag ser honom så hoppas jag ja slipper tänka så mycket på annat o bara känna de magiska från förr. Håkan på Liseberg i början av september är från och med 2005 en tradition.

Visste ni att tandpetare är människans bästa vän? De sa i alla fall min tandläkare. Fast jag vet inte om jag ska tro på det. Kanske, kanske stämmer de you'll never know.

Jag är så himla glad att jag har många älskvärda vänner. Utan dem hade livet varit fett ovärt att leva.