cämilla

Sofies körkort höjde hela helgen. Bara för hon är bäst. I helgen har de i alla fall varit JSM, junior SM i handboll för alla er ovetande. Vi fick den stora äran (?) att åka till Storfors i Värmland. 7 långa mil, för långa, från Karlstad. Vi va långt uppe i skogen de fanns typ en gata och en grill, Storforsgrillen. I gruppen fanns Storfors, Skövde & Västerås. Ingen direkt enkel uppgift men inte heller omöjlig. Fast med ett lag bestående av 8 utespelare och två målvakter såg de ganska mörkt ut. Stort tack till de två 91:orna som räddade oss. Vi spelade inte dåligt men vi glänste inte heller. Påväg hem hade vi två förlorade och en vunnen match med oss i bagaget. De viktigaste var att vi hade roligt i helgen i alla fall. en viktig sak att poängtera är att jag stod som Ass. tränare. Lite status. jag blev så glad av det. jag var itne helt mobbad och utanför laget. Jag var en riktigt grym Ass.tränare/röv tränare de är jag som ska göra tjejerna redo för beach 2008 har vi sagt. Vi får väl se, haha. TACK ALLA LAGKAMRATER för i helgen!

Bilder från Annicas kära kamera.

Hur kan ett helt år regna bort? Helt sjukt konstigt och tragiskt. Förut kunde jag tycka de var mysigt med regn. Men nu? Helt serriöst. De regnar verkligen alltid. Var är världen påväg? Kan vi inte skärpa oss? Vill vi gå runt i en värld som är helt grå? Vi måste börja bry oss på riktigt om miljön. Växthuseffekten är här för att stanna om vi inte gör något. Igår var jag på modevisning på Världskulturmuséet (ja va på muséem, grattis ) för rättvise och eko-kläder. Vilken besvikelse de var. Jag var ändå peppad. Men de var verkligen en flopp. De hade verkligen kunnat bli något att spinna vidare på. Men jag såg i och för sig inte utställningen. De är kanske värt att gå dit och titta, alla är ju värda en andra chans. Kläder som är miljö vänliga skulle kunna bli en hit. Fast när de visar i princip fula gina tricot/ vera moda- kläder tappar man suget lite. Okej inget emot dessa affärer (eller jo lite kanske.. ) Men om jag velat se sånna kläder hade jag lika gärna kunnat gå ut på stan och titta. Överallt finns verkligen dessa kläder. Tråkigt men sant. De går nästan inte längre att inte vara en i mängden. Eller jo kanske. Försöka går ju alltid.

Jag har en sån skön känsla i kroppen just nu. Eller speciell kanske är bättre förklaring. Inte vet jag . Den finns inom mig och jag har aldrig kännt så innan. Jag är lycklig, jätte lycklig samtidigt som jag känner mig ledsen. För ingen därute förstår hur mycket de betyder för mig. Jag behöver er alla. Ni hjälper mig. Dag ut och dag in. Alltid i tanken. Att kämpa ensam är aldrig roligt. Men jag vet att jag inte behöver de. Jag behöver inte gå i alla uppförsbackar själv. Ni finns där. Jag behöver inte dra mig upp ur alla djupa hål själv. Ni finns där. Jag behöver inte va rädd för att drukna. Ni finns där. Jag behöver aldrig vara rädd för ensamhet. Ni finns där. Jag litar på er. En dag ska jag tacka er. Ta åt er allesammans. För ni hjälper mig mer än ni förstår och en dag ska ni gottgöras. Jag vet vad lycka är tackvare er. Ni är bäst, bäst, bäst!

Får ha ett Grattis-inlägg till Axel också. GRATTIS AXEL på 18-års dagen! Nu är du också en av oss andra, wooopie. Fatta att vi känt varandra i 2 år nu. Känns som vi började gymnasiet igår eller nått. Grattis i alla fall och hoppas din dag har fallit dig i smaken.

Milla&Anna söta som få, på mamma och pappas bröllop. Kärleken som inte varade till döden skiljde dem åt.

Nu när jag släktforskar har jag tänkt på hur tragiskt de är egentligen. Letar fakta om massa döda släktningar som jag aldrig fått träffa. Fast mest av allt känns de jobbigt att skriva fakta om farfar. Han har jag ändå träffat många gånger innan han dog. Därför tänkte jag tillägna de här inlägget till honom.

Farfar (Kjell Hall) föddes 1928 i Åmål och dog i Åmål år 2000. Jag var 10 år gammal och jag minns de som igår. De var så otippat alltihopa. Han var den som var pigg och alltid lekte med mig och min lillebror. Vi hade så kul jämnt. Vi busade, spelade fotboll, bakade, badade m.m. Han orkade allt. De va han som sprang ifatt och brottade ner oss. Han som skrek jippi när glassbilen hördes komma. Men en dag, en helt vanlig dag ringde telefonen. Farfar hade fått hjärtattack. Jag minns de som igår. Jag målade en teckning till honom som pappa tog med när han åkte upp. Allt va tydligen lugnt med honom, sades de. Men dagen efter när lillebror och jag satt och kollade på film. Tror vi såg på Fem myror är fler än fyra elefanter ringde telefonen igen. Vi hörde att mamma gick iväg med telefonen och sänkte rösten. Hon kom tillbaka gråtandes. Vi förstod va som skulle sägas. Men de gick inte. Farfar kunde inte vara borta. Nej, nej, nej. han var inte död. De gick inte att förstå. Inte förän vi åkte upp till Åmål för begravningen. Vi åkte upp till farmor&farfar men där fanns bara farmor. De va konstigt. De är fortfarande lite konstigt. Jag tänker att han borde vara där. Jag önskar han hade fått träffa mina små kusiner nu när de växter upp. Han hade älskat dem, lika mycket som han älskade mig och min lillebror. Han älskade barn. Men ibland är livet inte rättvist och lyckligt. Ibland är döden en verklighet man måste acceptera. Hemskt men sant. Man ska inte vara rädd för döden. De är något som bara måste finnas. Men jag hade velat kunna träffa farfar nu. Bara kunna säga hej. Men jag vet att han skyddar mig. Han finns där och vakar över mig både dag och natt. Tack för de farfar. Du är världens bästa! ♥ 

Idag var vi på Röhsska museet. De är verkligen underskattat att gå på museeum. Vadå liksom? Varför passar man inte på när de är gratis. Jag har i alla fall bestämt mig för att besöka museeum oftare, de är mysigt. Hoppas jag en dag finner en museeumvän som kan följa med mig en regnig dag. Jag har redan hittat Karin som ska gå med till Röhsska. Vi trivdes där. De var en jättetrevlig gubbe i "shopen" som berättade massa intressanta saker. mer kultur åt folket.

Tänk när de va så väl att man kunde sitta ute i mammas "cooola" golfskärm och plugga. Jag vill vara brun och fresch nu, nu, nu.

Den kvällen var rolig (även om de inte ser ut så på kortet). Jag önskar jag bara kunde slappna av. Jag önskar jag hade sommarlovet framför mig. Inte för att de är sommar utan för att jag önskar jag tagit vara på lovet bättre och gjort massa saker som jag inte hinner nu. Varför är jag så jävla upptagen hela tiden. Haha de låter som om jag vore populär och inte vill vara de. Men nej nej. Jag är bara uppbokad hela tiden. När ska jag hinna vara SPONTAN?

Jag kanske borde söka plugghjälp. För jag suger på de. Jag är så jävla dålig på att plugga just nu. Snälla någon ge mig motivation, SNÄLLA. Jag har endel att göra om man säger så.

De är söndag och de är segt. Jag borde verkligen plugga men gör jag de? Nej. Suck.

Fredag igen äntligen. Jag önskar de kunde vara helg hela veckan om så himla mycket skönare. Fredagar är verkligen en hatdag i skolan. Vi har liksom matte, svenska och historia. Inte så roligt om man säger så. Men den här fredagen va faktiskt helt okej. Matten va trevlig, svenskan va riktigt rolig tack vare Axels felsägning på röst och bröst under diktläsandet. "Då vet vi vad du tänker på.." haha. Sen fick jag också en väldigt fin 18 års present av Ingrid. Snyggaste sjalen ja tack liksom. De är tur att hon vet vad som är snyggt den unga damen. Tjejen med koll ska jag kalla henne eller kanske Snygg-Ingrid, jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Stort tack ska sötisen ha i alla fall. Nu ska jag sova så jag blir snygg och fresch till imon. Jag har nämligen riktigt ont i magen, suck suck suck. By the way har jag tränat handboll idag, massa boll har jag kastat. Yey!

Vi va små (eller gick i åttan kanske..) och vi hade roligt. Konfirmationen va ändå underskattad. Vi hade kul tillsammans vi fyra. Vi gjorde de till en ball grej om man ska uttrycka sig som Kak-e.

Because of you
I never stray too far from the sidewalk
Because of you
I learned to play on the safe side
So I don't get hurt
Because of you
I find it hard to trust
Not only me, but everyone around me
Because of you
I am afraid

Den här är så full av minnen. Jag älskade denna låten och kommer alltid göra.

Idag slutade vi halv tolv som vanligt. Jag älskar torsdagar, mellan tio och halv tolv. Underbart lagom. Sen fick vår dokumentärfilms grupp jobba lite efter bara för stor del av vår grupp skolka i måndags. Jag hade en tid bestämd idag och de va att Andrea slutade skolan klockan halv fyra. Så tills dess var jag fri som en fågel. jag och Kak-e i min klass bestämde oss för att vara effektiva och stanna i skolan för att plugga innan vi drog in till stan. Blev de nått plugg? NEJ. Vi la oss i soffan och Simon hälsa på oss, thank you dear. Men eftersom Kak-e inte är som alla andra så låg vi inte bara still och softade i soffan, nejnej. Utan hon började kleta Nivea kräm i ansiktet på mig och kriget var igång. Vi såg nog inte allt för söta ut efteråt, fulla med kräm över hela oss. Om jag inte missminner mig så borde Kak-e fortfarande gå runt me flötigt hår, mohaha. De va i alla fall roligt och de är verkligen bara hon och jag som skulle kunna göra något sånt i skolan. Vi tog Grön in till stan där jag hittade en del trevliga saker dock inte de jag verkligen letade efter. Jag vill har ett blått nagellack, kornblått typ. De va tyvärr slut över allt men men. Jag köpte ett ljus rosa och ett orange istället, de duger så länge. En mössa, ett par solglas ögon och ett vitt linne fick också finna ett nytt hem i mitt rum. De va trevligt. Andrea sa hej och sällskapet var trevligt som vanligt. Andrea är så skön. Second hand och Mc donalds oja säger vi bara, haha. Annars har jag pluggat en del idag eller pluggat och pluggat. Jag orkar inte de jag är lat. Suck. Nu ska jag sitta här och vänta på ett viktigt svar från en viktig sak. Ta åt dig och hör av dig så snart du kan.

Idag är de en månad sen. De går långsamt snabbt framåt. Snart är jag aldrig ångerfull mer.