cämilla

ssexhundra inlägg. shit va snabbt det går. va snabbt tiden går också för den delen. om fyra månader har jag och bloggen två års dag. tänk att jag bloggat så länge. galet. va annorlunda allt var för två årsen. va annorlunda jag var för två årsen. om två dagar flyttar johanna till australien. vilket känns hemskt (fast eftersom jag är godhjärtad så ger jag richard någon månad i alla fall innan jag kommer och hämtar henne.) nej de ska faktiskt bli grymt coolt för henne. fatta australien, stället jag alltid har drömt om. nu får hon uppleva och berätta för mig istället. nästa lika coolt. höhö. hur många flyttar inte nu egentligen. jag, sofie, simon säger hej norge. johanna och richard, australien. alle och kalle. paris. hanna canada och karin kanske norge. massa jag känner bor i norge nu. de är lite av ett dragande land. mer. alla vill ha mer. snart kommer de mer. kanske. hoppas allt som händer nu är bra. de är det. i norge kommer vi nog jobba ihjäl oss. men va gör de, de är två månader. måndag - lördag 16-24. söndag free. jag längtar tills torsdag. om några timmar ska jag iväg på middag hos hanna och siss. de blir ett jobbigt hejdå. dock inte idag förhoppningsvis på måndag.

igår kom mamma hem och nu känns allt så himla bra. mamma♥

nu är jag beredd på att mamma ska komma hem. allt är städat och klart. rummet fixat. jag har bara två små saker kvar att fixa. great.

grattis milla nu öppnar de nya rummet för invigning. för de är äntligen klart! (ska bara fixa de snyggt i bokhyllan och vänta på den riktiga klädställningen, för den är rasar snart ihop)

min pojkvän är väldigt manlig just nu. han byggde just ihop min nya bokhylla de ni. va skulle vi tjejer göra utan killarna. haha. eller? jag är i alla fall hemskt tacksam över hans hjälp. ♥ 

crazy, i'll be crazy.

lyssna bara på låten (bilderna har inget med de jag vill ha fram att göra). jag älskar den här. jag ryser varje gång jag hör den och har gjort i många år. hur mycket kärlek kan man inte ge skärgårdsdoktorn liksom? åh de är den bästa serien.

ibland behöver man leva på sparlåga. de känns som jag gjort de hela hösten. jag längtar efter att få brinna igen. jag längtar efter energi. jag hoppas att jag om en vecka får brinna igen. jag vill vara mig själv igen. fart och glädje. tomhet gör mig galen. dem mesta gör mig galen just nu. om jag inte kände mig själv skulle jag inte orka med mig. jag faller med trädens sista löv. men förhoppningsvis så snart börjar fröet i mig växa igen.

rummet börjar bli klart nu. ska packa in allt rätt nu och ikväll ska jag och simon sätta ihop ikea bokhyllan. sen väntar bara nya klädställnignen och allt är klart. wie. smakprov från förut när simon lekte i gaderoben.

Idag är ingen vanlig dag för de är ingrids födelsedag, HURRA, hurra, hurra. för längesen vi sågs för lite tid att umgås, trots de är hon en av mina närmaste vänner som jag håller hårt i. för vi träffades helt random i italien på en skidort och de visade sig att jag gick i skolan där hon bodde och därav behölls kontaken. it's ment to be. här är hennes hår nyfärgat och fint också. grattis igen for fuck sake.

en helt vanlig regnig dag. fast om en vecka och två dagar är det ingen vanlig dag längre då börjar vårt äventyr. allt börjar arta sig och kännas bra. massa saker kvar men små. måste bara fundera på lite saker till efteråt men annars är allt frid och fröjd. hade otur idag på ikea när jag skulle leta efter en ny klädställning eftersom den jag har inte passade alls så bra som jag tänkte. var sex stycken kvar innan jag åkte dit och på en kvart såldes fem och den sjätte var någonstans på en vagn i varuhuset. damn. får se hur jag löser det för så här kan det inte vara i alla fall. imon ska jag träffa jonna och städa hela huset efter jag jobbat såklart. jag vill mest bara sova men får göra det på fredag kväll i guess. fullt ös medvetslös ligger växlen på just nu. jag behöver lugna minnen. jag behöver en episk bild. vänta så ska jag se om jag hittar en från den mest episka fotokvällen jag haft. sedär ja de gjorde jag. ljus är sjukt häftigt ändå.

ännu en motgång inför de nya rummet är bara att ta nya tag och försöka lösa de hela. go go. får väl lägga till lite pengar antar jag. de är ju värt de.

att saker och ting aldrig blir som man tror eller önskar det är ingen nyhet. men att de skulle blir såhär är väldigt sorligt. förståligt men sorgligt. alla tankar, drömmar och förhoppningar. tynar bort mot andra äventyr. lika spännande men olika. ibland önskar jag man kunde bestämma hur allt skall bli. då hade man inte behövt vara förstående och besviken på samma gång. man hade inte behövt känna lycka men ändå sorg. om jag den här gången hade bestämt hade de aldrig blivit såhär. men då hade de aldrig blivit som de blev från början. nu kommer tiderna jag alltid fruktat tiderna då allt blir upp till bevis. vi klarar de. de vet jag. vi måste. för oss finns ingen tid. för oss finns bara vi. ihop. nu. sen. i himlen.  jag vet att du vet att avstånd är ingenting. äventyr suktar vi efter och har alltid gjort. den här gången inte tillsammans. men vem vet. nångång kanske även vi får möjligheten. ibland måste men gå på känslan. ibland gäller de att prioritera hjärtat. vi människor gör de allt för sällan. jag vet vad de här betyder för dig. och då även något för mig.  

nu packar min stolta pojkvän upp sin nya kärlek. hej jag kommer slängas i papperskorgen. för vad är en vanlig liten flicka värd jämfört med ett Xbox 360? Ni ska se hans leende (fem åring upp i dagen) han är mycket söt. men jag har fått en rival. jag får nog kämpa lite extra den kommande tiden för att ens få kontakt med honom. kan se hur våra nya myskvällar kommer se ut. haha. (tänk er mysiga levande ljus, choklad och en okontaktbar kille framför sitt xbox 360 sjungandes kärleks sånger till den. yes yes de är våra kvällar de.)
så här mysigt hade vi de innan. men men inte ska jag klaga han ger mig faktiskt en puss då och då mellan han skriker woho. de hade kunnat vara värre jag får ju faktiskt till och med kolla på när han spelar. men vill ni veta en hemlighet. jag bryr mig inte hur jag umgås med honom bara jag får göra de. för det finns inget bättre. bäst bästa simon.


men kan inte sluta sucka efter fler sånna här kvällar. solnedgång i en ljummen sommarkväll. kan de bli mysigare? jag tvivlar faktiskt.

om mitt liv nu inte hade så många bollar i luften hade jag varit glad. men snart väldigt snart har jag inte många bollar i luften utan ett äventyr i handen. jag längtar.

efter skrik, fula ord och tårar börjar tapeten arta sig. så imon så är förhoppningsvis hela mitt rum färdigt så att jag kan ställa in allt igen. hoppas, hoppas, hoppas. nu tänkte jag gå och duscha i mörkret för att sen styra upp en myskväll för mig själv framför tv. här är allt väldans mörkt tycker jag. (nej jag är inte mörkrädd jag inte...)