cämilla

Boktips.

Tusen små bitar av James Frey.

Jag har hört Simon prata om boken i princip hela hösten. Men jag har inte riktigt orka bli imponerad. Fråga mig inte varför. Men eftersom de legat i bakhuvudet bad jag honom ta med den upp så jag fick läsa den. Jag ångrar ingenting jag gjort men allt jag inte gjort är det någon som säger. Jag ångrar verkligen att jag inte blev mer intresserad när han berättade om den och valde att läsa den direkt. För vilken bok. Dock har jag inte kommit så långt alls än 155 av 519. Men jag har aldrig läst en bok som fångat mig så fysiskt. Den har verkligen fått en att få perspektiv på saker och ting.

Eftersom jag inte vill avslöja mer än nödvändigt och inte kan säga så mycket egentligen tänkte jag bara skriva av baksidan. Det är i princip det ända ni behöver höra. För om ni sedan väljer att vända på boken, öppna och börja läsa är ni fast.

James Frey vaknar upp på ett flygplan. Han har ingen aning om var han har varit eller vart han är på väg. Han minns inte vad som hänt de senaste två veckorna. Ansiktet är sönderslaget och kroppen täckt av sår och blåmärken. Han har ingen plånbok, inga pengar, inget jobb. Polisen letar efter honom. Han är bara 23. Och han har varit med om det här förut...

Tusen små bitar är en berättelse om vad som händer sedan. En intensiv, oförutsägbar och gripande berättelse om drog- och alkoholmissbruk som det aldrig har skildrats förut. En kompromisslös och ursinnig beskrivning av hur begäret blir till beroende och vad det verkligen innebär att försöka bli frisk och fri.

Fler boktips kommer säkerligen.

måndag 081117

Datorer alltså. Eller snarare i det här fallet Internet. Tänk att jag. Internet beroende bruden number one lever här i norge utan tillgång till fungerande bredband. Visst i korridoren har vi en prick i bästa fall två med 1 mgbt/s det är inte att leka med alltså. Sen har vi ett café lite längre bort som har bredband. Men det fungerar inte riktigt som det ska så idag när jag hade bestämt mig för att fördriva lite av min lediga dag där slängde den ut mig efter en timma. Inte så kul. Så nu sitter jag istället här i lägenheten med datorn framför mig och skriver som vanligt inlägget i word för att sedan klistra in det lite snabbt. De grämer mig inte så mycket längre. De har snarare blivit lite mysigt. Men det som grämer mig är att jag inte kan lägga upp bilder ordentligt. Jag var ju i full gång nere på café innan. Men jag hoppas lösa det snart när jag styr stegen ut mot korridoren.

Idag har det inte hunnit hända så mycket märkvärdigt. Vi har handlat mat på Ica vilket var glädjande, för vi hittade en väldigt god ost och två billiga syltburkar. Vi hjärta euro shopper. Annars har faktiskt (hör och häpna) jag spelat lite tv-spel. Inte xbox då utan nintendo 64. Jag körde lite hedlig gammal Super mario. Va frustrerande det är att veta hur man en gång i tiden var mästare på det och allt satt i fingrarna medan nuförtiden är man ringrostig. Får nog ta och styra upp det lite och försöka varva det för en gång skull. (kanske inte ska säga för mycket men det är värt ett försök)

Min hosta har börjat gå mig riktigt på nerverna nu. Den har följt mig dag och natt i snart fem veckor. (enligt mammas doktor måste jag minst stå ut en vecka till) Jag har bara så sjukt sugen på att gå ut och springa. Jag har lite saker inom mig som måste ut. Vad är då inte bättre än att ge sig ut och springa? Jo just det handboll, finns inget bättre än efter en match när man känner att man fått ut lite agg som legat där ett tag.

Om vi har tur så hinner vi spela en match på söndag när vi kommer hem och vänder. Handbollsvänner hade de inte varit underbart? Vi saknar er väldans mycket ska ni veta. Men nu tänkte jag faktiskt skriva ett litet bok tips till bloggen från mig till er, se det som en förtidig julklapp. By the way har min hjärna börjat funderar på julklappar. Oj vad svårt det är varje år. Jag vill inte vara den som ser det som något negativ. Det är bara lite svårt när man inte kan gå hemma i sina favoritaffärer och få inspiration. Men den som lever få se. Som jag brukar säga. De löser sig.

PUSS!

lite godis, tända ljus och sex and the city. mys söndag. (förra)

perfekt mysig höstpromenad med simon. åh jag älskar höstsolens strålar.

alla behöver vi släppa ut stormen inom oss och vattnet gör det i vattenfall. Mäktigt.

för er som vet vad skyddsnät innebär. var tacksamma.

höst, stickat och vatten.

dom bygger verkligen överallt här i oslo. värre än i mölndal.

och shit graffiti överallt. men snygg sådan eller i alla fall genom tänkt. Alle de finns en spider man här. jag ska ta kort på den åt dig en dag.

min lilla klätterapa. de här var söndagspromenaden igår.

titta ankan vi hittade. sötis eller hur.

nu blir de fler i ett nytt inlägg för de är börjar hacka nu.

Onsdag 081112

Idag fyller siss mamma år (grattis Marita!!) och de ska ut och äta lunch tillsammans. De blir alltså min första ensamma dag här uppe. De ska bli skönt. Eftersom vi satte klockan på tidigt så är klockan inte alls mycket nu trots vi ätit frukost och tagit oss en skön morgonpromenad. Siss uppskattade den nog lite mer än jag, jag har lite svårt för mig att vara aktiv på morgonen. Yes, jag är en morgontrött människa as hell. Så idag blir det verkligen en ta det lugnt dag tills jobbet börjar. Får nog bli lite blogg, timrapport och sex and the city. En helt fantastisk skön dag. Dock börjar vi bli lite rastlösa här uppe. Eller vardagen börjar kännas lite monoton. Vi längtar efter snö. Marita berättade att man kunde ta tunnelbanan till Holmenkollen en dag när det snöat och hyra en kälke, för att sen svischa ner för en lång, lång backa (si sådär tjugo minuters tur). Hur roligt som helst. Jag minns när vi hyrde kälkar när vi var i Matrai med pappa och Gunbritt, de va as roligt. Så vi längtar som sagt till snön.

En positiv sak och ett framsteg för Igor är att vi nu fått våra sängar. Tack gud. En natt till på den luftmadrassen (tack alle de va jättesnällt eftersom vi annars behövt sova på golvet) hade nog tagit livet av mig och min rygg. Men igår kom dom. En tältsäng och en våning säng, dock bestämde jag och sofie att de va onödigt att sätta upp våningsängen för madrasserna var så tjocka i sig. Så nu mera sover jag och simon (för han kommer upp idag igen, hurra) i en dubbelsäng på marken. För siss var konstig och tjatade till sig tältsängen. Vem gillar tältsängar liksom? Jag avskyr dem verkligen så jag lät snällt henne ta den. Men inatt sov jag och siss mysigt tillsammans i dubbelsängen och vi sov som gudar. Shit va skönt det var att sova i en säng igen. Idag ska vi även få ett bord. Nu ska ni få höra hur stor skillnad de verkligen är på att vara vuxen och ungdom. När ska vuxna börja ge ungdomar som jobbar lite respekt?

I alla fall. Första dagen lovade Igor oss att om en vecka kommer vi ha sängar och ett bord. Men nu efter två veckor har han bara pratat om sängar som om vi inte behövde ett bord. Jag önskar ni alla kunde få uppleva honom. Han är speciell och verkligen inte speciellt härlig. Men så igår då så kom Marita förbi en sväng på vårt kära jobb för att se hur vi har de. Precis när hon kom stod Igor hos och flörtade in sig lite som vanligt. När hon kom hälsade han och började prata om sängarna. Samtalade fortsatte och Marita undrade om bord. Och som i ett nafs hade han sprungit upp på vinden och burit ner ett bord till Maritas bil. Är de inte undligt vad mamma kan göra? Så numera efterlyser vi bara stolar sen lever vi i en mycket hemtrevlig liten lya och inget spartanskt hem.

Nu tänkte jag vila mig lite och timrapportera. Bloggar snart igen om vårt väldans spännande liv. Haha.

PUSS!

Tid vad är de? Någonting jag och sofie funderat över väldigt mycket här uppe. Tid är inte logiskts. En timma är inte alltid en timma. Eller jo en timma är alltid sextio minuter men vad betyder de? Ibland går det jätte, jätte långsamt, som igår på jobbet. Men ibland går det jätte snabbt. Som igår när jag och simon pratade i telefon. Hur kan de va så? Påverkar vi tiden eller påverkar den oss. Kanske påverkas tiden av tillfället. Hur, var, när. Vad annars? Hur kommer de sig att högstadiets tre år kändes som en evighet. Medans gymnasiet var över i en blink. Lika många år men med helt olika känslor. Hur kommer de sig att jag trodde att två månader i norge inte skulle vara någonting för att stilla äventyrs lusten, men efter två veckor känner mig tillfredställd. Precis som johanna sa till mig innan jag åkte. Camilla tid är ingenting. Men varför ses de så ändå? Är de skillnad från var man är eller vem man är med? För just då kändes orden så fel. Men här och nu för står jag precis. Är de skillnad mellan att säga och verkligen mena. Eller menar man då men allt blir annorlunda sen. Två månader här är långt men ändå kort. Tiden går fort men ändå långsamt. De känns som vi varit här i en evighet men som vi bara ska vara här kort. Hur går de ihop? Varför känns de så? Varför sägs de att allt är logiskt. Och tiden alltid den samma. För är de verkligen sant? Sista året på gymnasiet gick hur snabbt som helst. Men de här året efter kryper fram. Eller som nu när simon är hemma. Då kryper dagarna fram för mig om jag tänker på det. Men om jag inte gör de är allt som vanligt. Hur kan de skilja så mycket. Eller är de bara jag?

Tiden gör mig förvirrad. Alldeles för mycket förvirrad. Orden från johanna ekar ständigt i mitt huvud. De får mig att förstå. Tid är ingenting. Vi är tiden. Vi har skapat tiden och därav har vi makten. Vill man kan man. Är man säker så går de.

Onsdag 081105

Nu är det onsdagen den femte november. Imon den sjätte fyller min bäbis 16 år. Sen när blev han så stor liksom? Känns lite konstigt att inte vara hemma på hans födelsedag och kunna ge honom en present. Men till jul får han istället en dubbelt så bra sak får han tänka.

Igår var det inte mycket som hände för min del. Jag tog mig en sjukdag. För första gången sen vi kom hit gick jag inte värsta långt (eller jag gick ju fram och tillbaka till jobbet vilket innebär en timmas promenad allt som allt) utan vilade istället. Jag satt inne och kollade på sex and the city medans Simon gick på sitt möte på Top temp och Siss var en ängel och hämtade vår kasse på hennes mammas jobb. Kempegreat! Till lunch lagade vi couscous med tonfisk och majs sedan bar de av till jobbet (för mig och siss). De var en skön dag på jobbet med lagom mycket gäster. Till slut fick vi ihop en del dricks också, faktiskt 410 kronor. Plus att de hade blivit massa missförstånd så vi fick en himmelsk efterrätt. De var någon jättegod chokladglass med stört gott chokladöverdrag. Vi bara dog. Sammanfattningsvis var det en riktigt bra dag på jobbet. Plus att vi började läsa varsin ny bok som vi fått upp av våra mycket underbara snälla mammor. Jag läser nu mera PS Jag älskar dig. Stört bra bok men än så länge sjukt sorglig. Men jag tycker absolut ni borde läsa den. Man får en annan syn på saker och ting, helt klart ett bra boktips från mig. Sofie läser också någon bok som hon slukar fort men jag minns inte vilken de var och nu är hon ute och springer. Snart ska vi iväg och handla mat för den börjar tryta. Efter de blir det mina hemlagade köttbullar och potatismos. Så HA DE som alla säger i Norge.

By the way glömde berätta att vi möttes av en sjukt gullig syn. När vi öppnade dörren efter jobbet så satt det ingen glad och ensam kille. Utan på golvet låg en sovandes liten pojke med xbox controllen i högsta hugg. Ni skulle tro att vi naw:ade honom. Inte så manligt faktiskt. Haha. 

PUSS!  

 

kolla söt.

haha. jag har funnit internet i korridoren, så nu sitter jag här i min pyjamas nyvaken. Här är gårdagens dagbok.

Måndag 081103

Sofie och simon sitter och spelar nintendo 64 (eller sofie försöker spela, höhö) jag väntar på att vi ska titta på fortsättningen av high school musical 2 eftersom vi inte orkade hela igår kväll. De finns så mycket jag hade velat säga men ändå så kommer jag liksom inte riktigt på vad jag ska skriva (de känns ändå lite mysko att skriva om vanliga vardagssysslor som de blivit för oss) Som igår efter vi gick från caféet där de fanns trådlöst bredband gick vi hem till en orolig boyfriend (för jag hade glömt byta kontantkort så han kunde ringa) för att laga mat. Bara de att vi måste laga mat och hitta på maträtter är något nytt (i alla fall för mig). Vi har hittills haft riktigt bra fantasi. Igår på dagen lagade vi fiskbullar med pasta, morötter och paprika. Till kvällen fick vi ringa mamma för att uppdatera minnet för pannkaksrecept. Dock blev de inte dirket pannkakor utan mer ett pannkaksberg, vilket inte heller var helt fel.

Vi har ingen diskmaskin så efter varje måltid är det bara att ställa sig att diska. Som sofie sa igår så är de så hemskt annorlunda även om man gjort saker hemma så är det inte alls samma sak här. Hemma får man uppskattning för allt man gör, men här måste man göra de annars blir de inte gjort.

Nu är sofie klar med en till stjärna på Super Mario spelet, äntligen kan vi börja titta på filmen.

Uppdate.

Nu är filmen äntligen slut. Sjukt överskattade filmer måste jag säga. Nu fortsätter jag med min lilla berättelse om våra liv. (bredvid mig ligger en söt liten sovande sak)

Kvällen igår bestod av massa prat, lite tårar, kramar och till slut som en lättsam avslutning lite film. Kvällarna i vår lägenhet är mysiga, jag älskar att vi har sovmorgon varje morgon. Fast idag hade vi faktiskt ställt klockan. Vi skulle nämligen till skatteverket för att fixa våra skattekort. Har vi gjort de än? Nej. Idag hoppades vi lösa de. Men när vi kom dit vid halv elva, elva så var det 35 nummer innan oss. Inte en chans att vi hade hunnit vänta och sedan gått hem innan jobbet för att duscha och laga mat. Eftersom vi går överallt så tar de lite längre tid. Men att de skulle ta 10 minuter till jobbet var bullshit. I lördags gick jag och sofie hemifrån en 25 minuter innan vi började och de slutade med vi fick springa (min hosta höll på att ta livet av mig sen när vi kom fram) Så idag är vi lite mer förberedda. Sofie hoppade in i duschen redan klockan två och snart är det min tur. Inte mindre än nu, så snart springer vi till jobbet.

Uppdate nummer två.

Redan hemma klockan halv elva trots vi egentligen jobbar till tolv. Men idag var det verkligen lugnt, L U N G T. Sofie satt på övervåningen idag och hon hade inte en ändå gäst och befann mig på undervåningen och hade kanske allt som allt 16 gäster. Så vi fick gå hem tidigare. Sjukt skönt för det var verkligen lite väl lugnt måtte jag säga. Jag skiftade mellan att läsa, stirra in i väggen och sova lite på bänken typ. Inte lyckades jag charma många heller tio ynka kronor kom vi hem med i dricks, inte mycket att hänga i julgranen jämfört med de ca 400 förra gången. Dock fick vi en mycket delikat måltid, Chili con carne (yes, mamma du vet hur mycket jag avgudar de målet). Så lite värt var de att sitta rastlös i sex timmar.

Klart sitter jag nu i sängen med mitt ständiga thé i handen. Sen jag började hosta måste jag druckit litervis med thé (jag vet mamma att jag sagt att de inte är bra och att glass är bättre men är man sparsam arbetare så är thé de billigaste alternativet). Just nu är sysslorna i vårt hem så typiska. Milla sitter och skriver dagboksblogg, Simon spelar xbox och Siss fixar i ordning kläd högen i hörnet (de värsta/bäst(?) av allt är att hon trivs med det, hon trivs med att pyssla med sån där stuff). Jag hoppas vi tar oss samman snart och tittar på en film eller kanske lite Sex and the city, de hade suttit fint så här en måndag kväll.

Åh jag måste föresten längta lite tills imon och min hostmedicin. Den tog slut förut och jag har verkligen fått vara sparsam och hostig dessa dagar, så jag längtar tills jag kan förhoppningsvis börja bli på bättrings vägen. Alla promenader vi gör är tyvärr inte de bästa för mig. Vissa gånger får jag stanna var femte meter för att hosta, ni som känner mig vet vad för hosta jag talar om. De är ju inte den där töntiga lilla hostan som de flesta har utan de här är äkta hosta. En sån där hosta som drar med lungorna upp när man hostar. En sån där hosta som gör en röd i ansiktet och får en att se ut som man ska spy. Sån mysig hosta är det. Inte blir bättre av att det är svinkallt redan nu. Min älskade dunjacka är min bästa vän här uppe och mina nya vinterskor, tror faktiskt inte jag hade överlevt utan dem. De ända vi väntar på här uppe är snö. Jag blev verkligen besviken när vi kom upp och de inte fanns någon snö. Jag hade längtat i flera dagar eftersom Siss skvallrat om att de skulle finnas snö. Men icke sa nicke. Men den kommer väl hoppas vi. Fatta vad mysigt. De är snart jul, imon är det bara en månad och tjugo dagar. Hihi. Men nu får jag faktiskt ta och vara lite social igen innan det blir sovdags och en ny dag. Imon blir det mer gå äventyr, Simon ska på möte på Toptemp så de blir att ta fram kartan imon igen. Sov sött.

PUSS!