cämilla

Besvikenhet, obekvämhet, rädsla, tre ord som passerat mig.
Jag som varit så glad den senaste tiden, nu känns de inte lika glatt länge. Solen skiner och mina klasskompisar är ♥.
Men jag blir så besviken. Varför lova så mycket? Förståelse. Var finns allt. Vart tog allt vägen? Allt går upp och ner det förstår jag med, men hur länge kan en svacka vara? När jag behöver dig som mest så finns du inte där. När jag vill prata med dig så vågar jag inte. Det känns förlångt bort. Förstålse. Jag vill känna mig behövd jag med. Kan du inte hjälpa mig med det. Jag bryr mig. Förstår du inte det. Men att vara en i mängden är inget kul. Eller känna att man finns där för att vara de andra alternativet. För ingenting vill missas. Hur känns det. Jag ber inte om att betyda mest. Men jag vill synas. Mena orden man säger. Visa att man bryr sig, inte bara skriva. Ord behöver inte betyda något. Men snälla säg att de gör det. Jag vill inte tappa. Förstålse. Snälla. Jag älskar dig hur mycket som helst. Det finns ingen annan jag kan vara mig själv med så mycket som dig. SNÄLLA. Låt allt bli som vanligt.