cämilla

Världen är så lite egentligen. Alla känner alla märker man mer eller mindre nu. Helt sjukt. Sista tiden har jag nästan slutat bli förvånad om någon jag träffar första gången är bästis med min kusin, eller om de känner en kompis eller liknande. Förut kändes världen så stor och oändlig. Människor fanns överallt men inget mer. Allt eftersom kopplas dem samman mer och mer. Coolt men samtidigt sjukt spooky. En dag satt jag och tänkte på ett kompisnät. De var coolt. De blev värsta roliga nätet. Pilarna gick uppåt,neråt,hit och dit de var ingen kontroll och ingen logik alls. Sånt är väl härligt. Världen finns i våra armar precis här och nu. De ni.

♣ Hej jag heter X och kommer från Z.
♥ Åh är du därifrån så du kanske känner K?
♣Jajamen K och jag är kusiner. Hur känner ni varandra..
♥ Vi gick i samma barngrupp som små.. ovs.

De här är typ inte ens ovanligt nu mera.