cämilla

De här är en novell jag skrivit. Den blev lite irriterande konstig när jag kopierade in den hit. Den vägrar att använda sig av andra tecken än frågetecken hur många gånger ja än försöker byta. Så ibland när de står frågetecken ska de vara talsträck eller citattecken. Så om du orka läsa ändå, varsegod.

KUNNA VARA NÖJD


 Knack, knack Emilia hur står det till egentligen, gråter du?
Emilia sitter i sängen med knäna uppdragna till hakan medan tårarna stillsamt rinner ner för kinderna, det är hennes mamma som knackar. Emilia vet att det inte är någon idé att svara mamma kommer att komma in i vilket fall, och mycket riktigt.
? Men älskling hur är det? Har det hänt något? Har någon varit elak, undrar hon.
Emilia sitter tyst, tårarna fortsätter rinna ner för kinderna.
 ? Men snälla älskling vad är det som har hänt?
Emilia hör att mamma har fått sin oroliga röst och tänker det är bäst att berätta. 
? Jag känner mig som den tjockaste och äckligaste flickan i världen, känner mig så ensam även om jag har massa vänner. Jag måste börja banta, sluta äta mat helt enkelt, får Emilia fram.
Nu rinner inte tårarna stillsamt ner för kinden längre utan forsar.Mamma kommer fram och kramar Emilia utan att säga något i början, det är Emilia tacksam för. Men efter ett tag säger hon.
? Men gumman då vad har flugit i dig, man måste äta, annars kan det gå så långt att man blir sjuk, det finns många tjejer i din ålder som hamnat på behandlingshem för att det lider av anorexi. Det är alldeles för många flickor i dagens samhälle som lider av anorexi. Jag läste en jätte vacker novell som en flicka skrivit om sig själv när hon låg på ett behandlingshem. Vänta så ska jag springa och hämta den så kan jag läsa den för dig. Mamma kommer tillbaka efter några minuter med en bricka med smörgåsar, två kaffekoppar, och en gammal tjejtidning.Emilia tar en näsduk från nattduksbordet snyter sig och mamma börjar läsa för henne. 

Hilary tar av sig t-shirten, ställer sig framför spegeln och börjar granska sin kropp. Hennes kropp har förändrats väldigt mycket sedan hon började gymnasiet, hon fick en växtspurt i slutet av nian. Innan har hon alltid varit den korta knubbiga lilla tjejen, men nu har hon växt till sig och barnhullet försvunnit. Hilary har brunt lockigt hår och gröna ögon, hon är lite under medellängden men annars ser hon ut precis som en helt normal 16 årig tjej brukar göra varken tjockare eller smalare.
Att vara klassens korta knubbiga lilla tjej är inte enkelt, så när Hilary började gymnasiet var det som en lättnad. Nästan varje dag under grundskolan fick hon höra elaka kommentarer, "Fan vad du är lik en padda, äckel" det var vardagsmat för Hilary och tjejerna viskade alltid bakom hennes rygg i duschrummet efter gympan. Men på den tiden brydde hon sig inte, hon levde i sin egna lilla värld och hon älskade att leka med sin lillebror, så hon lät bara orden studsa mot henne för att sedan försvinna ut i intet. Nu har hon fått riktiga vänner, vänner som verkligen bryr sig om henne, Rosanne och Anna heter de. Det finns alltid där för henne, hon ringde till och med Anna en gång och grät när klockan var två på natten, när hennes föräldrar hade bråkat, Anna lyssnade tålmodigt och tröstade henne. Det skönaste av allt med dem är att det vet ingenting om hennes förflutna, de tycker om henne precis som hon ser ut just nu.  
Men nu står hon där framför spegeln i huvudet hör hon rösterna i bakhuvet ropa, "tjockiiiiiiiiiiiis", "knubbis kommer du verkligen igenom dörren?" Hon vänder och vrider på sig, har hon kanske för mycket fett runt magen, är inte rumpan alldeles för stor? Jo men visst hon ser faktiskt riktigt äcklig ut när man tänker efter. Hur kan Rosanne och Anna vara kompisar med henne det måste vara något fel, de är ju två av skolans snyggaste tjejer. Rosanne är lång och smal, med mörkbrunt hår och blå ögon. Anna är inte lika lång men fortfarande väldigt smal tillsammans med hennes långa blonda hår och välformade bröst ser hon lite ut som en barbiedocka. Killarna vänder sig ofta om och busvisslar när Rosanne och Anna går på stan, Hilary vet att det inte är efter henne de vänder sig. Hilary går fram till sängen och drar på sig sitt rosa nattlinne och kryper ner i sängen. Tankarna kommer flygande, varför är jag inte född vacker, varför måste jag vara mycket tjockare än alla andra, gud måste verkligen hata mig, varför gjorde han mig annars så ful. Medan tankarna cirkulerar faller de små tårar ner för Hilarys kind. Den kvällen gråter hon sig till sömns, det var början på den onda cirkeln.        
? Pip, pip, pip, piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip, väckarklockan ringer. Fan, jag orkar inte gå upp och springa idag men jag måste, tänker Hilary. Klockan står på 06.30 hon börjar inte förrän klockan halv tio men hon måste hinna springa sina 7 km innan skolan idag hade hon tänkt. Efter skolan brukar hon alltid vara så trött och idag måste hon verkligen plugga, hon har naturkunskaps prov imorgon hon har inte hunnit plugga något innan. Hon knyter på sig joggingskorna och ger sig ut på sin vanliga runda, väl hemma igen duschar hon och klär på sig sedan bär det av mot skolan, som vanligt hoppar hon över frukosten.         
Emilias mamma tystnar tar en klunk av kaffet hon tog med sig upp. Efter ett tag tittar hon med stränga ögon på Emilia och säger,
? Lova mig att du aldrig börjar hoppa över måltider, det är jätte viktigt med näring.
Emilia visste inte vad hon skulle säga så hon sitter bara tyst och väntar på att mamma ska fortsätta läsa för henne.         

? Hille, Hille, Anna ropar på Hilary tvärs över hela skolgården. Hur är det? Pluggade du mycket igår?
? Hej Anna, joda det är helt okej, trött bara. Nej jag hann inte plugga igår jag var och tränade. Själv då? Antar du kan allt som vanligt du började väl plugga för typ fyra veckor sedan..
? Haha, fan va du va munter idag då, nej men ja läste det två gånger igår kväll de var inte så himla svårt kändes det som. 
? Tjena brudar hur är de?, Rosanne har hunnit ifatt dem.
Det tre går tillsammans in i skolan, dagen går långsamt men äntligen slår klockan 12.10 vilket betyder lunch. Hilary känner hur magen har kurrat i flera timmar och hon vet att det kommer bli hamburgare, hennes favorit. 
? Men vad är det med dig Hilary? Varför äter du typ ingenting, gillar du inte hamburgare heller? Du äter aldrig längre, kommenterar Anna.
? Skärp dig det gör jag visst, men man kan inte älska all mat, svarar Hilary lite irriterat.
Måste de alltid kommentera vad hon äter och inte äter, visst älskar hon hamburgare och skulle mer än gärna slafsa i sig helst två stycken. Men hennes kropp är inte gjord för det, hon önskar över allt annat att hon var som Anna och Rosanne, som kan äta hur mycket som helst utan att gå upp ett ända kilo. Men för att inte de ska misstänka något måste Hilary byta samtalsämne, hennes matvanor har varit alldeles för vanligt samtalsämne det senaste. 
? Vad ska ni ha på er på fredag på Adams fest?, undrar hon istället.
? Jag vet inte funderar på min nya svarta långa t-shirt och de glittriga leggingsen jag köpte i förrgår. Funkar det tror ni?, funderar Rosanne.
? Du ska alltid vara värst, fan vad snyggt det låter, jag tänkte gå i mina svarta jeans och typ det vita linnet med det lila trycket, suckar Anna.        

Det är fredag eftermiddag och Hilary står vid garderoben och testar kläder, hon testar sina allra tajtaste jeans när hon upptäcker något. Det sitter inte alls lika tajt längre, hon vänder sig om och kollar i spegeln, snurrar runt. Nej fy de sitter inte alls bra längre, hänger i rumpan och om de ska sitta uppe måste hon använda skärp. Det har hon inte tänkt på innan, men de kom inte lägligt vad ska hon nu ha på sig? Hon letar lite till och hittar en svart kjol hon hade när hon var liten, hon sätter upp kjolen som en tubtop- klänning och placerar ett skärp i midjan. Sådär ja det blev inte så illa, svart förminskar också så det här blir perfekt. Klockan börjar närma sig halv sju, klockan sju ska Hilary och Rosanne infinna sig hos Anna, det ska förfesta ihop alla tre. Hilary är lite spänd på vad det kommer för folk till Adam för hon har hört att han har en väldigt stor kompiskrets. 
? Pling, plång, ringklockan ekar ut i det tysta bostadsområdet när Hilary ringer på hos Anna. Hon hör fniss inifrån Rosanne måste ha hunnit komma. Mycket riktigt när dörren öppnas står både Anna och Rosanne där med stora leenden.
? Välkommen Hille, fy fan vad snygg du är var har du hittat den klänningen?, gapar de i mun på varandra.
Hilary rodnar när hon kliver på.
?Tack, de är en gammal kjol som jag hade när jag var yngre. Ni är inte heller så dumma, super snygga båda två!Tiden gick och de hade roligare än på mycket länge, singstar och cider åstadkom många skratt, klockan började så smått närma sig tio. Klockan elva hade de lovat att infinna sig hemma hos Adam.      

När de kliver in i huset dundrar musiken ut och de möts av en chock. Huset är överfullt av ungdomar Hilary har aldrig varit med om något liknande. Hilary, Anna och Rosanne börjar den långa resan med att hälsa på alla som kommer i deras väg. När Hilary hälsar på en kille så upptäcker hon att det är en av killarna i hennes förra klass, Olle heter han.
? Men tjenare, det var inte igår, du var allt förändrad. Var är alla extra kilon inklämda, i strumpbyxorna eller? Du ser ju riktigt fräsch ut, slänger han ur sig.
Hilary skiter i och svara bara vänder på klacken och går åt motsatta hållet. Hon har bestämt sig, även om de killarna har förstört mycket för henne tidigare så ska de inte få förstöra den här kvällen. Hilary tar en klunk av drinken som Rosanne lämnat i hennes hand och ställer sig mitt på dans golvet och börjar dansa, men allt känns inte bättre som hon hoppats. Huvudet börjar dunka och inom sig hör hon "paddan, paddan" eka om och om igen. Hon vill bara därifrån, men nej inte ännu hon har ju inte alls varit där länge. Hon blundar ett tag och sveper hela glaset i en klunk, Anna kommer fram till henne och frågar hur hon mår, är hon verkligen säker på att hon mår bra?
? Hilary när åt du sist egentligen?, frågar hon oroligt.
? Men de va då fan vad det tjatas, fräser Hilary och känner hur tårarna är nära.
Anna och Rosanne tjatar bara om hennes mat hela tiden fan om de verkligen brydde sig om henne skulle de sluta tjata och förstå. De är bara falska hela hopen det är säkert bara kompis med henne för att hon är ful och de framstår som snyggare bredvid henne.      
Hon måste bort härifrån och det är nu, hon springer mot dörren rycker åt sig jackan och fortsätter, bort, bort, bort. Hon vill bara hem, tårarna forsar ner för kinderna, mascaran är över allt förutom där den ska vara. Allt runt omkring henne blir som en stor grå dimma.      
När hon vaknar ligger hon i sin egen säng och ljuset lyser in i rummet. Hon tänker tillbaka på förgående kväll och hon känner hur en äcklande känsla bubblar upp inom henne. Hon kliver upp ur sängen och ställer sig framför spegel "fan vad äcklig hon är egentligen, magen putar för att inte tala om rumpan usch". Hon måste ut, ut och röra på sig, snabbt drar hon på sig tränings tightsen och snörar på joggingskorna. Hon tar långa snabba steg, hon känner hur gruset från skogsstigen ryker när hon springer, det går fort, nästan för fort, hon börjat tappat kontrollen. Hon måste hjälpa till att tänka, höger fot, vänster, höger, vänster.  Kroppen fylls av en orkeslös känsla, huvudet känns som ett enda stort dimmoln, sakta börjar det svartna för ögonen och hon faller handlöst ihop ner på marken.         
Sakta öppnar Hilary ögonen, första tanken som slår henne är vad ljust det är, var är hon? Det sticker i armen. Hon tittar sig omkring och ser hennes mamma sitta på en stol lite längre bort. 
? Mamma är jag i himlen, hörs en viskning ut i rummet.
Hilarys mamma springer fram till henne och kramar hennes hand.
? Älsklingen, nej du är på sjukhus, en man hittade dig i skogen. Vi tackar gud för denne man, annars hade du kunnat ligga där ensam i skogen fortfarande. Du ska ligga här några dagar så de kan mata dig med näring, det är därför du har alla sladdarna i armarna. Men Hilary jag förstår inte hur du har kunnat dölja att du inte har ätigt, läkarna har berättat att din ämnesomsättning den sista tiden har legat på under noll. Du har försökt svälta dig tills döds, vad har hänt med dig. Du älskade mat när du var yngre, du är ju den vackraste flickan på vår jord.

Hilary kände hur hon skämdes när hon såg hennes mammas tårfyllda ögon. Det var aldrig hennes mening att det skulle gå utöver någon annan.
? Förlåt mamma förlåt, viskade hon fram.
? Du har inget att be om ursäkt för men du måste få hjälp. Jag har redan ringt BUP, barn och ungdomspsykiatrin så du har tid nästa vecka på torsdag om du känner dig redo. Allt kommer bli bra igen.
? Tack mamma, jag älskar dig.
? Jag älskar dig också gumman mest i hela världen. Förresten jag har med mig ett brev till dig.
Hilarys mamma rotar lite i sin svarta handväska och tar fram ett rosa kuvert som det står Till Hilary med stora svarta bokstäver på. Hilary öppnar det och börjar läsa.      

Jag önskar jag bara kunde skaka om dig ordentligt, ta tag runt dina axlar och skaka dig, skaka dig tills du vaknar. Du lever i ditt livs mardröm, den blir bara värre. Fast på något sätt detta kan låta väldigt elakt, kan jag få en känsla av att du inte vill vakna. Utan du har vant dig vid mardrömmen. Du orkar inte öppna ögonen och inse att solen alltid skiner. Du orkar inte kämpa med att hitta vilka muskler du behöver. Eller så är det rädsla, rädsla för att öppna ögonen och se att det inte alls är solsken ute, utan regnet står som spön i backen. Det ända jag vill är att du ska vakna. Inget som finns när du öppnar ögonen kommer att vara värre än mardrömmen du drömmer just nu. Kanske behöver du en knuff för att inse att drömmen du drömmer, inte är verklighet utan bara en dröm. Men man vill inte knuffa för hårt, tänk om du vaknar med ett för snabbt ryck som sätter verkligheten i gungning. En sådan kraftig gungning som gör att du faller omkull. Nej, du behöver bara en lagom knuff som får dig att börja morna dig. Så att du till slut blir så pass vaken att du kan ställa dig upp på stadiga ben. Jag önskar att du vaknar snart! Jag älskar dig och jag klarar inte av att se en av mina bästa vänner så här längre.        
                              För alltid din Anna.   

Hilary känner hur tårarna börjar rinna hon tappar taget om brevet som seglar ner på golvet. I bakgrunden någonstans hör hon sin mammas oroliga röst.
?Älskling vad stod det som gjorde dig så ledsen, var någon elak.
? Men Hilary befinner sig inte på samma ställe längre.
Hon känner att hon måste träffa Anna och Rosanne, och be om ursäkt. Hon har betett sig som en idiot, hur kunde hon tvivla på sina bästa vänner.     

Mamma tystnar och tar Emilias hand.
? Gumman låt det aldrig gå så här långt. Det finns ingen vackrare flicka än du i mina ögon, för mig är du perfekt. Jag kan lova dig det finns många till där ute som tycker som jag. Alla har vi komplex, men man måste lära oss att blunda för dem. 
? Jag lovar mamma, jag lovar, får Emilia fram i en viskning samtidigt som hon känner mammas trygga armar henne. Hon känner sig så trygg.