51.
Gränsen är verkligen nådd. Det finns ett stop när en människa inte orkar mer. Jag börjar närma mig känns det som. Förstår ingenting. Ingenting. Men snart kommer sommaren i alla fall, äntligen! Kanske försvinner de jobbiga och allt kan förlåtas. Inte ännu i alla fall. För ett halvår sen skulle jag inte pallat det här. Men sedan 3 månader tillbaka har jag blivit förberdd på det. Det kändes som något var fel och tydligen. Men jag tänker inte göra något åt det längre. Allt är inte mitt fel och därför inte heller bara mitt ansvar att lösa. Man är aldrig ensam om någonting. Försök efter försöka. Tydligen går det inte. Nu kommer jag enbart vänta, annars skiter jag i det hela.
Kommentarer
Trackback