cämilla

Fast det känns lite jobbigt med sommar också. Först och främst flytten. De känns inte lika kul längre, mest jobbigt faktiskt. Förhoppningsvis blir det bättre än jag tänker mig. Men just nu känns det mest jobbigt och långt bort. Man vänjer sig väl tillslut eller? Det är inte precis kul att behöva sitta på en buss i 45 minuter  in till stan och sen en buss som tar ca. 20 minuter från stan till mölndal för att komma hem till mamma. Nu tar det 5 minuter att gå från mamma och pappa. SÅNT gillar jag, val möjligheter. Hur ska jag kunna spontan ringa t.ex. Alle så vi kan träffas. Eller mina och Andreas långa kvällspromenader? Allt sånt måste ske när jag är hos mamma, de suger ändå hårt. Om jag ska ta med kompisar måste de antigen ha körkort eller busskort som gäller till Kungsbacka. Jaja, som sagt så vänjer man sig väl. Saker och ting kan ju inte vara som det alltid varit, tyvärr. Det hade varit de ultimata, en mamma och en pappa på samma ställe. Men så ser inte situvationen ut längre och har inte gjort på jag vet inte hur många år. Sedan jag gick i 5:an eller 6:an tror jag. Så det finns inga hopp för de drömmarna, haha.
En annan sak som också känns jobbigt med att sommaren kommer, är att Alle ska vara borta den första månaden. En månad i Paris får den lyckosten. Vad ska jag göra här hemma då? Får jag inget sommarjobb kommer jag dö av tristess. Vilket inte är så himlans kul. Fast som tur är har jag andra vänner också :) Men ändå. Jag vill verkligen ha sommarjobbet, jag vill ha pengar NU! Hur ska jag annars kunna göra något kul? Som det ser ut nu kommer jag bara tjäna 4000 kronor på hela sommaren och de suger ganska hårt.
Jaja i alla fall så längtar jag sjukt mycket till sommaren och låter den komma som den kommer!