265.

De behövdes. Jag visste inte att de behövdes så mycket. Jag trodde jag skulle klara de själv men de gjorde jag inte. Tack siss&hanna för ni lyssnade. De finns så mycket som borde komma ur mig som bara ligger och skaver. Under ytan finns de bara, natt som dag. Hur otaggad och otrevlig jag än kan vara så finns ni alltid där. Tack. Jag har promblem att kontrollera alla mina känslor, jag vet. För mycket för mig och allt rasar. Som när man bygger korthus. Man måste vara jätte försiktig med varje kort, slarvar man rasar de. Nu är de rensat lite i alla fall. Jag kan sluta känna mig så ensam med många känslor. Ni är värda mer än ni någonsin kommer förstå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback