cämilla

Tiden går sjukt snabbt. Idag skriver jag mitt tvåhundrade inlägg sju månader efter första inlägget. De känns som jag började om bloggen på nytt igår. Jag skrattar gott när jag läser min gamla blogg (varsegod). De är så roligt att se hur jag skrev i början av ettan. Jag känner mig mycket äldre nu. Eller tja lite mognare på något sätt, om så kan sägas. Jag ångrar nästan att jag bytt blogg då för sju månader sedan. (nya tag) De hade ändå varit roligt om jag haft inlägg från 7 november 2005 på denna bloggen. Men samtidigt behövde jag nya tag om jag skulle börja igen. För den gamla bloggen är skabbig fast ändå skön måste jag säga, eftersom de är jag som skrivt den. De är grymt att kunna gå tillbaka och läsa om saker som hänt och hur jag kände. Speciellt den gamla bloggen är väldigt personlig. Eller jag använder verkligen talspråk i den. Härligt samtidigt som de är riktigt oskönt. Nu är jag i alla fall uppe i tvåhundra inlägg, undra om jag någonsin kommer komma till tusen. De hade varit grymt. Vi får väl se undra va de är för nummer på studenten inlägget (om jag fortfarande håller på vill säga). Men den som lever får helt enkelt se.