230.
Jag hittade en gammal dikt.
En ensam vilsen själ i universum.
Förråd och lämnad.
Bortom kärlekens gränser,
där ingen den kan nå.
En själ som förr var full av glädje.
Så lättad och lycklig.
Nu den aldrig mer kärlek kan få.
För bortom kärlekens gränser finns inget inget inget inget...
Kommentarer
Trackback