cämilla

Woopie idag är det fredag. Eller vad spelar dagarna för roll som arbetslös? Ingenting. De är faktiskt de som är de jag saknar mest. Att gå och längta till helgen. Längta efter frihet. Nu är friheten här hela tiden och man uppskattar den inte. Som arbetslös uppskattar man inte särskilt mycket. Man gjorde i början. Jag har älskat ledigheten fram tills nu. Nu när jag känner mig uttråkad, ouppskattad och obehövd. I 12 år har jag gått till skolan för att lära mig saker och de sista sommrarna har jag jobbat. Men nu gör jag ingenting. Jag låter bara dagarna gå till ingen nytta. När man inte behövs någonstans eller är väntad att gå någonstans känner man inte för något. Nej så är det. När jag gick i skolan hade jag massor av saker jag ville göra jämt, massor av saker som jag längtade till men nu. Inget. När man bara går och gör inget känner man sig inte värd att ha roligt. Man känner liksom inte som man gjorde förut när helgen eller loven kom att de va väl behövligt. De är något jag saknar. Att känna sig värd glädje och lycka.