cämilla

woopie do. idag sker ännu en gästblogg. den här gången av min kära pojkvän simon.

gästblogg.

Jag vill bara ängna några rader åt att förklara mig. Nu ser ni mig säkert som en kort finnig kille, med cirkelformade glasögon, ett leende med så snea tänder att till och med tornet i pisa ser rakt ut och en hållning som får mig att se ut som en sopsäck...en tvätt äkta nörd helt enkelt!
     Dock måste jag spräcka den bubblan, jag är till mesta dels ganska normal och vill egentligen bara förklara "the big thing" med tv-spel!
    Tv-spel är inget hjärndött påfund som på något sätt för rutnar eller zombifierar din hjärna eller propagerar med massa våldsamt strunt. Ett tv-spel kan vara som en bok, en film eller rent ut av en upplevelse. Att spela ett bra tv-spel kan vara lika stimulerande som att läsa en bra bok eller uppleva en härlig händelse. Den enda skillnaden är att du i ett spel själv kan styra utgången, istället för att bara iakta en händelse och acceptera utgånen kan du i speletsvärld påverka den och känna att slutet var ditt verk. Du kan i ett tv-spel vara stolt över utgången och känna att du har presterat något.
     På denna djupa och känslosamma beskrivning så kryddas ju hela upplevelsen med en rejäl dos rent, härligt, brutalt våld!
     Mitt budskap är dock att tv-spelen tillhör inte bara finniga nördar, vem som helst kan spela, vem som helst FÅR spela!
     Alla kan spela på sitt sätt och i sin egen takt, vissa spelar aldrig igenom sina spel och vissa spelar igenom sju på sju veckor!

MVH Simon Hultin!

Ps. Camilla är en underbar flickvän, utan henne hade jag aldrig tagit mig igenom alla spelen...eller jo det hade jag nog men hon är underbar ändå♥


- X-box 360 permium, 60 gig hdd, Xtream Pro falsh.