cämilla

De är söndag, igen. Tiden bara går och går, de är helt sjukt. Kan vi inte bara trycka på stopp så vi hinner känna in. Känna in hur de är att vara ung. Jag vill inte fastna och inte minnas något när jag blir äldre. De är bara ett halvår kvar tills jag tar studenten. Spooky. Jag fattar inte hur tiden har hunnit försvinna. Jag fattar inte hur jag kunnat låta de rinna förbi. Jag fattar inte vad som hände. Jag vet inte hur de ska lösa sig. Jag vet inte alls. Jag vet inte hur jag ska förklara så du ska förstå. Jag vet inte alls. Jag vet inte om de någonsin kommer hända. Jag vet ingenting. Jag är rädd för att inte veta. Rädd för att allt ska försvinna. Rädd för att de ska missuppfattas mer. Jag blir rädd för att allt ska bli fel. Men mest rädd är jag för att tiden bara ska fortsätta gå och ingenting kommer hända.