cämilla

Här är vi tre i egna höga (haha de lät riktigt fel) personer på jobbet. Är vi inte stiliga?

Lördag 081108
Idag var de tvätt tid. Låter vi inte väldans ansvarsfulla som lagar mat, städar (så gått vi kan utan dammsugare och redskap, de ända vi äger är borsten mamma skickade med TACK!), tvättar och går till jobbet varje dag. Den här dagen har annars inte gått åt till så mycket. Siss har sprungit (om jag bara kunde bli av med hostan så lovar jag att sluta va soffpotatis) och jag och simon har kollat lite på film, vi är fresten äntligen skrivit listan till Marita (jag är lite avis som får ha sin mammi här uppe) men de ska bli kul att få lite besök.
Ute är de grått (va fan hade med att de skulle vara vitt och snö? Jag längtar verkligen efter snö) och lusten till att göra något blir då inte så stor. Mest vänta på jobbet. Igår va en dålig dag på jobbet (första faktiskt). Vi fick världens utskällning pågrund av ett paraply misstag och maten. Japp när jag kommer hem och får tillgång till min mobilsladd ska jag lägga upp en bild. Men de jag kan säga för att försöka förklara de är (för er som känner siss) så fick även hon kväljningar av att titta på de. De låg fyra skabbiga, kalla kött bitar på en tallrik, tre timmar försent dessutom. Så igår va de inte så glada miner i gaderoben om man säger så. De kokade inom oss och allt man ville var mest att bara gå därifrån med en smäll i dörren.  Men men, idag är en ny dag och en bättre förhoppningsvis. Resaurang branschen har väl aldrig haft riktigt ryktet för att vara den mest trivsamma. Men de är väl bra att testa på det i guess.
Ni förstår fresten inte hur mycket jag längtar till imon klockan nio (samtidigt inte). Då ska vi äntligen få prata med johanna igen, efter nästan två veckor. Så mycket man vill säga och höra. Imon blir nog (hur ska man förklara) en jobbig lättnad. Dock ska simon åka hem imon för några dagar. Stackars lilla mig som är beroende av hans trygga sig vid min sida. Några dagar får jag väl försöka överleva jag har ju som sagt siss också. Ensam hade jag aldrig velat vara. Jag är nog enav världens räddaste människor, så själv? NEJ! 
Nu är de bara två timmar kvar till jobbet börjar. Jag är alltid bitter på Anette (hon som hjälpte oss på från top temp) när vi ska byta om till jobbet. För när vi pratade med Igor förra fredagen (första mötet) så sa han snabbt att han bara ville att vi skulle ha hela och rena kläder. "sen får ni ta på er precis va ni vill". Och här sitter vi med våra svarta pennkjolar och skjortor, förutom mysbyxorna då och bara längtar efter lite egna kläder att känna sig bekväm i. Vi behöver alltså inte upp oss så och känna oss helt retard. Jag skrattade så mycket åt siss första dagen innan jobbet när hon stod och valde kläder och man hörde ett skrik från spegel. "Jag ser ut som en FLATA! Aldrig livet att jag går så här. Jag måste ha något som gör mig kvinnligare, HJÄLP MIG!" De va så himla gulligt. Efter de slängde hon av sig skjortan och lånade simons vita t-shirt och en blommig sjal av mig. Även om jag försöker att behärska mig känner jag mig alltid så himla obekväm när jag går till jobbet. Jag har inte kunnat hitta någonting alls som får mig att känna mig bekväm. Varken i min, siss eller simons väska. Men men. That's life. De är ju bara ett jobb som jag försöker inbilla mig var eviga dag.
Nu är de dags att beställa den nedrans biljetten och sen äta så.

PUSS!