629.
Tid vad är de? Någonting jag och sofie funderat över väldigt mycket här uppe. Tid är inte logiskts. En timma är inte alltid en timma. Eller jo en timma är alltid sextio minuter men vad betyder de? Ibland går det jätte, jätte långsamt, som igår på jobbet. Men ibland går det jätte snabbt. Som igår när jag och simon pratade i telefon. Hur kan de va så? Påverkar vi tiden eller påverkar den oss. Kanske påverkas tiden av tillfället. Hur, var, när. Vad annars? Hur kommer de sig att högstadiets tre år kändes som en evighet. Medans gymnasiet var över i en blink. Lika många år men med helt olika känslor. Hur kommer de sig att jag trodde att två månader i norge inte skulle vara någonting för att stilla äventyrs lusten, men efter två veckor känner mig tillfredställd. Precis som johanna sa till mig innan jag åkte. Camilla tid är ingenting. Men varför ses de så ändå? Är de skillnad från var man är eller vem man är med? För just då kändes orden så fel. Men här och nu för står jag precis. Är de skillnad mellan att säga och verkligen mena. Eller menar man då men allt blir annorlunda sen. Två månader här är långt men ändå kort. Tiden går fort men ändå långsamt. De känns som vi varit här i en evighet men som vi bara ska vara här kort. Hur går de ihop? Varför känns de så? Varför sägs de att allt är logiskt. Och tiden alltid den samma. För är de verkligen sant? Sista året på gymnasiet gick hur snabbt som helst. Men de här året efter kryper fram. Eller som nu när simon är hemma. Då kryper dagarna fram för mig om jag tänker på det. Men om jag inte gör de är allt som vanligt. Hur kan de skilja så mycket. Eller är de bara jag?
Tiden gör mig förvirrad. Alldeles för mycket förvirrad. Orden från johanna ekar ständigt i mitt huvud. De får mig att förstå. Tid är ingenting. Vi är tiden. Vi har skapat tiden och därav har vi makten. Vill man kan man. Är man säker så går de. 