cämilla

Onsdag 081112

Idag fyller siss mamma år (grattis Marita!!) och de ska ut och äta lunch tillsammans. De blir alltså min första ensamma dag här uppe. De ska bli skönt. Eftersom vi satte klockan på tidigt så är klockan inte alls mycket nu trots vi ätit frukost och tagit oss en skön morgonpromenad. Siss uppskattade den nog lite mer än jag, jag har lite svårt för mig att vara aktiv på morgonen. Yes, jag är en morgontrött människa as hell. Så idag blir det verkligen en ta det lugnt dag tills jobbet börjar. Får nog bli lite blogg, timrapport och sex and the city. En helt fantastisk skön dag. Dock börjar vi bli lite rastlösa här uppe. Eller vardagen börjar kännas lite monoton. Vi längtar efter snö. Marita berättade att man kunde ta tunnelbanan till Holmenkollen en dag när det snöat och hyra en kälke, för att sen svischa ner för en lång, lång backa (si sådär tjugo minuters tur). Hur roligt som helst. Jag minns när vi hyrde kälkar när vi var i Matrai med pappa och Gunbritt, de va as roligt. Så vi längtar som sagt till snön.

En positiv sak och ett framsteg för Igor är att vi nu fått våra sängar. Tack gud. En natt till på den luftmadrassen (tack alle de va jättesnällt eftersom vi annars behövt sova på golvet) hade nog tagit livet av mig och min rygg. Men igår kom dom. En tältsäng och en våning säng, dock bestämde jag och sofie att de va onödigt att sätta upp våningsängen för madrasserna var så tjocka i sig. Så nu mera sover jag och simon (för han kommer upp idag igen, hurra) i en dubbelsäng på marken. För siss var konstig och tjatade till sig tältsängen. Vem gillar tältsängar liksom? Jag avskyr dem verkligen så jag lät snällt henne ta den. Men inatt sov jag och siss mysigt tillsammans i dubbelsängen och vi sov som gudar. Shit va skönt det var att sova i en säng igen. Idag ska vi även få ett bord. Nu ska ni få höra hur stor skillnad de verkligen är på att vara vuxen och ungdom. När ska vuxna börja ge ungdomar som jobbar lite respekt?

I alla fall. Första dagen lovade Igor oss att om en vecka kommer vi ha sängar och ett bord. Men nu efter två veckor har han bara pratat om sängar som om vi inte behövde ett bord. Jag önskar ni alla kunde få uppleva honom. Han är speciell och verkligen inte speciellt härlig. Men så igår då så kom Marita förbi en sväng på vårt kära jobb för att se hur vi har de. Precis när hon kom stod Igor hos och flörtade in sig lite som vanligt. När hon kom hälsade han och började prata om sängarna. Samtalade fortsatte och Marita undrade om bord. Och som i ett nafs hade han sprungit upp på vinden och burit ner ett bord till Maritas bil. Är de inte undligt vad mamma kan göra? Så numera efterlyser vi bara stolar sen lever vi i en mycket hemtrevlig liten lya och inget spartanskt hem.

Nu tänkte jag vila mig lite och timrapportera. Bloggar snart igen om vårt väldans spännande liv. Haha.

PUSS!