647. försenat inlägg två.
Måndag 081124
Helgen är numera ett minneblott. Tänk vad skönt det kan vara att va hemma och rensa luften. Som alltid sagt. Borta bra men hemma bäst.
I söndags ringde klockan oförskämt tidigt och resan hemåt började. Tunga väskor, mörker och myskläder var vad som plikttroget följde vår väg mot bussen. Jag mådde nästan illa för jag var så trött, så när vi äntligen entrade bussen ätit vår frukost tog det inte lång tid innan vi båda slocknade och vaknade upp i strömstad. Resterande tiden av bussresan bestod av läsning. Väl vid Nils Eriksson terminalen möttes jag upp av en välbekant syns. Bäbben och pappa stod där. Dock inte lika roligt när det första jocke sa var. "Shit vad blek du är milla. Du ser ut som ett spöke." Inte det roligaste att höra när man redan fruktat detta själv. Men det är ju vinter i alla fall. Synd bara att inte johanna är här så man i alla väder alltid kan känna sig brunare. Fast inte nu då. Äckliga brunbrända barn i Australien.
Första delen av tiden hemma spenderades nere i Kullavik. Mysigt. Lunch och mysiga återbesök. Tyvärr var mitt schema hemma snabba puckar. Så efter maten var det direkt in i bilen ett litet stopp (som jag såklart har glömt vad som handlades pappa) och sen mot mormor. Tre fika hos henne med tårta, varm choklad och bullar. Mjau. Hem, packa upp, vila lite, handla, gå upp på vinden, duscha, timrapportera och mys se på tv med mammi. Vi hann med både ensam mamma söker finalen och wallander. Sedan fixa och dona lite i mitt rum, ringa simon och se hur hans packning styrt upp sig. Sen var dagen slut. Redan. Klockan ställdes ännu en gång tidigt för packningen inte var riktigt klar.
Så uppe med tuppen klockan sju. Ringde simon i panik för jag inte orkade laga lunch. Han skulle handla till honom så han styrde upp min lunch med. Tack gud för honom. Skulle jag klara mig själv ens?
Klockan nio tog jag bussen mot stan. Shit vilken konstig känsla det var att stå vid sin gamla älskade busshållplats på morgonen och vänta på bussen. De kom en del minnen från gymnasietiden smygande då. I alla fall mötte jag upp simon vid halv tio i stan eftersom hans bussar går jobbiga tider från Mölnlycke (landet). Så 45 minuter innan bussen går sitter jag och simon på golvet med packning över öronen.
Resan tillbaka gick bra. Gå vägen för oss gick helt okej. Jag dog och simon bar över mycket. Vi han hem så vi fick vila i alla fall 40 minuter innan det var dags att stressa iväg. Segt på jobbet. 140 kronor i dricks och med otroligt lite sömn var resultatet, ingen toppen dag. Sängen väntade tacksamt hemma och vi slängde oss i säng. Ännu en nattsömn väntade oss.