592.



ibland behöver man leva på sparlåga. de känns som jag gjort de hela hösten. jag längtar efter att få brinna igen. jag längtar efter energi.
jag hoppas att jag om en vecka får brinna igen. jag vill vara mig själv igen. fart och glädje. tomhet gör mig galen. dem mesta gör mig galen just nu. om jag inte kände mig själv skulle jag inte orka med mig. jag faller med trädens sista löv. men förhoppningsvis så snart börjar fröet i mig växa igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback