cämilla

de känns så konstigt. igår ringde två små söta dockor på dörren, jo varför? för den ena skulle flyga bort. kan ni fatta. nu mera kommer de bara stå en docka varje gång de ringer på dörren (inte för de hinner vara så så länge) men ändå. den ena dockan lämnade ett väldigt fint armband och en puss. trots att det bara har gått en dag får jag klump i magen på tanken. de är därför jag säger januari jämt. för jag gillar inte klumpen. men jag gillar att de kommer bli kärleksfullt i dag klockan nio för dem. jag är i alla fall överlycklig att den andra dockan ska bo och jobba med mig dygnet runt i två månader. hur mysigt blir inte de liksom. dom dockorna är bland de värdefullaste jag har i min samling. nu faller tårarna när jag tänker på hur underbara dom egentligen är.

jag älskar mitt fina armband. vi är väldigt fina ihop.