cämilla

jag kan inte bestämma mig vad jag ska göra. jag hade en plan men som de ser ut nu känns allt väldigt långt bort. segt när pengar ska stoppa än men så är det ibland. dock vill jag iväg. jag vill utveckla engelskan samtidigt som jag vill stanna kvar här. varför ska man behöva vara så delad? jag borde inte hejdas men jag vill hejdas. jag vill vara trygg men jag vill ut och lära mig med. om spåren lett åt samma håll hade allt varit mycket lättare men nu? de finns redan ett spår och jag kan inte följa de för de är fel håll. vad gör man då? ska jag följa mitt egna spår åt andra hållet och hoppas att de möts igen? de låter så skrämmande. ja vet att de är rätt, de känns i hela kroppen. men jga måste hitta min egna värld. jag behöver någon att prata med. om jag inte var sjuk hade jag bett om en fika med twins. jag behöver dem här och nu.