cämilla

jag har bara börjat se filmen för simon ville se den med mig senare. i alla fall har jag tittat runt väldigt mycket på mina bilder jag har och hittade några från skolresan i våras. shit alltså. vilken tripp vi hade. de va tre klasser och tre destinationer. A, B & C plus peo, ulf, david och fredrik. vi åkte till berlin, kroatien och prag. de är nog svårt att beskiva resan om man inte var med. lite hände samtidigt som de var väldigt mycket. saker som man aldrig kommer glömma samtidigt som de inte går att återberätta. de va mycket som hände oväntat. som att vi lärde känna philip (karin nuvarande pojkvän), jag körde runt jenny i hennes rullstol på berlins alla gator, alla pratade med alla, lärarna var emot många elever and so on precis som de ska vara på en skolresa. de tragiska var att samtidigt hemma fanns de massa plugg så va hann aldrig njuta till hundra åt resan och de är jag fortfarande bitter över. även om de va lite som the time of my life så fanns de en ångest långt bak. jag är i alla fall överlycklig över att vi fick åka och över att den blev  så lyckad som den blev. dock är de lite tråkigt att de inte längre finns något it/media. jag saknar skolan lite faktiskt, eller jag saknar it/media ungarna och lärarna. jag saknar att träffa alla i skolan.



här är en bild från ett koncentrationsläger utanför berlin som vi besökte, sachsenhausen. vi gjorde en annan sak också som va sjukt intressant. vi åkte över till bosninen och fick prata med ungdommar som varit med under kriget för 10 årsen. de är en av de intressantaste dagarna i mitt liv. vi fick se den ner skjutna staden och vi fick lära oss massor.