cämilla

fredag igen. jag sitter vid datorn igen (allt är som de ska vara för mig nu verkar de som, kan se de som jag i alla fall får tid att blogga) snart ska jag städa huset (jag har blivit en hejare på de nu) för att sen ta tag i mitt rum som är de värsta tänkbara. Usch blir ledsen jag bara ser de. jag gillar egentligen när allt är perfekt och städat bara att jag är för lat att ta tag i det. precis samma med springning. jag gillar att springa bara jag väl kommer ut (men de gör jag aldrig längre) dock är jag inte frisk än. störande jävla förkylning. jag tränade igår ändå och de märktes i natt för jag hostade sönder mig. när jag sitter här nu så känner jag mig ensam. jag längtar så efter något riktigt jävla roligt och spännande. jag hoppas att jag snart ska finna min väg. min väg som jag peppar efter att gå. jag peppar (de flesta dagar) sönder på norge. de ska bli skönt och roligt. vuxenvärlden är så stor så man får inget grepp. de är oförståligt att jag håller själv i tömmarna och kan göra i princip vad jag vill. jag får äntligen bestämma själv och då är allt mycket, mycket svårare. man känner sig som en droppe i havet. obetydligt liten. undra när man växer in i vuxenvärlden. kommer jag någonsin känna mig vuxen? har jag inte massor av tid kvar som barn? de känns så. jag är glad för jag är barnslig men ibland önskar jag att jag kunde vara mer mogen. att jag va mogen nog att känna mig redo. redo för de stora.