cämilla

nu när jag har varit arbetslös (vilket jag faktiskt inte är längre jag har i alla fall minst ett extrajobb) så har jag börjat uppskatta ensamhet mer och mer. jag får tid att tänka och göra saker jag känner för just för tillfället. de är skönt att vara ensam hemma. gå runt i hotpants och en sliten t-shirt. fixa med lite små saker sätta sig här. fixa med lite andra små saker läsa lite. fixa med ännu fler små saker för att sen sätta sig vid tv:n. filura och fundera. när solen skiner nästa gång ska jag ta med mig den ut i de fina höst färgerna. jag älskar att vara med mina vänner, pojkvän och familj. men de jag säker är att jag en allt för lång tid har underskattat ensamheten. som jag vore rädd för den. nu är den tillbaka. jag gillar att sitta i stan och läsa metro vid vattnet ensam igen. de tog ett tag att vänja sig vid alla tankar men när man lär sig styra över dem så kan ensamhet vara lika harmonisk som skrämmande. just nu är den väldigt harmonisk.